Idag började vi dagen med en båttur ut till Lopud Island, där allt kändes stilla och vänligt redan när vi steg i land. Vi tog en kopp kaffe och promenerade i lugn takt genom gränderna. Resten av gruppen gick för att titta på kyrkan, men vi valde att strosa längs vattnet istället — följa strandlinjen, känna solen värma och bara låta öns rytm bestämma tempot.
Efter Lopud fortsatte vi vidare till Saplunara Beach, och där möttes vi av ett vatten som var så klart att det nästan såg overkligt ut. Vi stod länge och tittade på alla små fiskar som simmade nära strandkanten, som små silverstreck i det turkosa. Det var en sådan plats där man automatiskt blir tyst en stund, bara för att njuta av ljuset, värmen och den där enkla skönheten som Adriatiska havet är så bra på att bjuda på.
En mjuk start på dagen — och precis den sortens ögonblick som gör resor minnesvärda.
Efter stranden fortsatte vi vidare till Odysseus Cave, den där mytomspunna grottan som man måste simma in i för att se ordentligt. Båten lade sig till rätta utanför öppningen och gruppen hoppade i vattnet, ivriga att utforska det blåskimrande rummet där inne.
Claes‑Olof och jag valde att stanna kvar i båten. Det var skönt att bara sitta där i solen och se de andra försvinna in genom öppningen som små prickar i det turkosa. När de kom tillbaka berättade de hur ljuset skiftade inne i grottan och hur vattnet nästan glödde mot väggarna. Säkert en spännande upplevelse — men inte riktigt vår grej, och det var helt perfekt att få njuta av stunden från däck istället.
Relaterade
