Dagens skrivuppmaning: Om du kunde leva om ett år av ditt liv, vilket skulle det vara?
Om jag fick leva om ett enda år av mitt liv, skulle jag välja 1998. April, när vi flyttade till gården. Det året ligger som ett ljust band genom minnet – fullt av förväntan, rörelse och den där pirriga känslan av att allt var möjligt.
Ungarna var 7 och 8 år, precis i den där åldern när världen är ett äventyr och varje dörr, varje sten, varje gammal lada är en hemlighet som väntar på att upptäckas. Och här fanns det mycket att upptäcka. Mark, byggnader, små vrår och stora ytor – en hel gård som plötsligt blev deras lekplats. Föräldrafritt
Vi hade en kompis som hyrde huset som numera är Tobias hus, och hennes två tjejer var i samma ålder som våra söner. Det blev som en liten flock av barn som sprang kors och tvärs över gården, skrattade, hittade på saker, försvann in i skogen och kom tillbaka med jordiga händer och rosiga kinder.
Och jag… jag hade köpt två hästar. En ponny och en travare på 18 år – en exemplariskt trygg nybörjarhäst. Den sortens häst som bär både kropp och själ med samma lugna självklarhet. Att se dem stå där i hagen, att höra hovarna mot marken, att känna doften av hö och vårsol – det var som att en gammal dröm äntligen fick landa. Billy shettis/whels
För det var min dröm sedan jag var liten: att bo på en gård. Att ha djur, mark, frihet. Att leva nära naturen och låta dagarna formas av årstiderna. Och plötsligt stod jag där, mitt i det. Mitt i allt jag längtat efter.
Wow. Vilken lycka.
Det året var början på något större. En ny rytm, ett nytt sätt att leva, en plats som skulle bli hem på riktigt. Och om jag fick leva om ett år – bara ett – skulle jag välja det igen. Utan tvekan.
