Ingalill Sjögren

Jag skulle precis köra igång dammsugaren när jag hör ett förskräckt rop från Lill-polarn. Han skrek att Wumba Wu måste gå ner direkt, innan trollpackan exploderar av ilska och förvandlar dem båda till paddor.

Tydligen hade Wumba Wu tagit sig upp i trollpackans “farkost” (min gamla fuskspis…) – och om det var något hon avskydde, så var det fripassagerare. Dessutom hade Wumba Wu börjat kasta runt hennes magiska pulver, som hon enligt Lill-polarn alltid tar med sig när hon flyger.

När jag kom in i vardagsrummet stod Lill-polarn uppflugen på spisen med spretigt hår och panik i blicken. Han försökte nå Wumba Wu, men nådde inte riktigt. En av porslinspudlarna for i golvet, och paniken steg när Wumba Wu började gunga fram och tillbaka ovanför honom.

Till slut fick Lill-polarn en ordentlig puff med trollpulvret rakt över sig – och då brast det. Han rusade runt som en virvelvind och skrek att han höll på att förvandlas till en padda!

Jag suckade. Och jag som tyckte morgonen började så bra – jag kände mig till och med utvilad för en gångs skull. Nej, nu blir det en extra kopp kaffe innan jag går in där igen. Vi får väl se hur många paddor jag behöver städa ut senare …

Lill-polarn får själv reda upp röran hans lilla gäst ställt till med. Fast vem vet – kanske lugnar han ner sig efter det här.
… Eller så lär han sig bara nya hyss.

Snickaren hade varit och jobbat i Kokhuset idag, och jag frågade gubben vad det egentligen var han hade gjort. “Något med ventiler”, svarade han, och jag tänkte inte mer på det. Vi åkte iväg och handlade som vanligt, och Lill-polarn och Wumba Wu satt hemma och spelade kort i godan ro.

När vi kom tillbaka hörde jag Lill-polarn ropa till Wumba Wu att skynda sig att kravla ut. Jag blev lite fundersam och gick in – och där fick jag syn på ett runt hål i väggen! För en sekund trodde jag att det var ett nytt mysterium à la Lill-polarn, innan det slog mig att det förstås var ventilen snickaren satt in. Jag trodde bara inte de skulle sitta i just Lill-polarns höjd! Där får vi nog sätta på höljet omgående…

Men chocken tog inte slut där. När jag gick in i Kokhuset möttes jag av – ja, vad ska man säga – ett konstverk? Väggen var prickig i alla möjliga färger! Det visade sig att Lill-polarn och Wumba Wu hade övat prickskytte med blåsrör och färgade bomullstussar. Hela väggytan såg ut som en gigantisk dalmatiner!

Jag rusade ut och lyckades fånga in de små vandalerna, som fick tillbringa resten av kvällen med att tvätta väggar. Jag misstänker att skrubbandet inte blev helt jämnt – men de lär nog tänka sig för nästa gång de får “konstnärliga idéer” i ett nymålat rum.

När jag kom hem idag och satte på kaffet dök Lill-polarn upp i dörren med Wumba Wu i släptåg. De hade redan hunnit presentera honom för katterna, och nu var det dags för nästa test – Shakira.

Lill-polarn förklarade tålmodigt för Wumba Wu att Shakira kan vara lite misstänksam i början. “Hon gillar vandrande pinnar, men hon måste bara… vänja sig först,” sa han med sitt mest pedagogiska tonfall.

Wumba Wu gick försiktigt fram till Shakira, som stirrade länge – ni vet den där blicken som säger allt. Till slut lyfte hon långsamt huvudet mot mig, som för att säga: Skojar du? Inte en till! Får jag flytta hem till Tobias ett tag?

Efter många försök tog Shakira till sist försiktigt en salamin som Wumba Wu höll fram. Hon släppte honom med blicken i några sekunder och sneglade på mig, som om hon försökte försäkra sig om att det här inte var ett permanent tillskott i familjen.

När Lill-polarn grejade med fikat smet Wumba Wu bort till hundens matskål. Han stannade upp, tittade fascinerat ner på alla matkulor och utbrast:
– Wow! Brukar Shakira spela Kalaha!? Hon måste vara en mästare – hela skålen är ju full av kulor!