... dina symboler här ...

Tvättar!

Tvättdax

Lill-polarn har sprungit runt hela morgonen och ojat sig över att Pepper hade lekt lite för intensivt med hans luva och halsduk. Halsduken var genomblöt och Lill-polarn skällde ut Pepper efter noter, men det bet som vanligt inte alls.

Pepper bara viftade på svansen, knep åt sig Lill-polarns toffel och rusade ut i full fart. Efter ett smärre kaos på gården – med rop, tjut och en del halkolyckor i gräset – fick Lill-polarn äntligen tag på sin toffel igen.

Muttrande och med armarna fulla av blöta kläder gick han raka vägen till tvättmaskinen. Sen hörde jag hur det slamrade oroväckande från tvättstugan. När jag kikade in såg jag att han, i ren ilska, kastat in allt han fått tag i.

Där låg halsduken, luvan, Shakiras koppel, gubbens gummistövlar… en hammare (!), några strumpor och – till min fasa – en telefon.

Just när jag såg honom komma farande med min mini-PC hann jag ropa:
– Vad sysslar du med, Lill-polarn?!
– Jag tvättar! Vill du inte att dina grejer ska vara rena? svarade han självsäkert.

– Jo, men…

Bonus – Högen Slottet

Bonus-Slottet Högen har väl sin charm på sitt lite ruffiga sätt. Införskaffades av Jingwall/Sjögren 1998. Då fanns här en stor ladugård som brann ner 1999. Sedan har Slottet ändrat färg från smutsvit till smutsgul, skulle varit herrgårdsgul men något hände!? Oj! Jaha! Skulle man måla två gånger för att få upp hållbarhet och glans!

Insidan är väl så gott som intakt med anor från 1850, syns väldigt väl på den lilla toa/bad/tvätt inredning där det gäller att sitta still på holken om man inte vill välta och få en inomhus fontän. Hmm! Tål att tänka på! Kan vara ganska snyggt! Enligt skrönor skall en liten figur springa runt och terrorisera de inneboende varav gården är mycket svårsåld. Han visar sig ofta där det finns bullar.

De flesta rummen har kvar sina original tapet men matsalen, numera datarummet har fått ny tapet efter branden. Köket har också genomgått en omfattad renovering 2006 då rör och köksskåp fick den imponerande höjden 90 cm istället för 74 cm. Men även här är varsamt renoverat med original vedspis från Husqvarna vapenfabrik nr 0226 i fungerande skick.

Även slottets alla skorstenar har renoverats då de svajade med vinden och varav en krympts ner med ålder. Vintertid drivs huvudsakligen värmen av öppna spisen och vedspisen då de mer moderna elementen får spatt och äter proppar.

Slotts trädgården är i sin linda och har förändrats drastiskt genom åren. Där ladugården har stått finns numera kryddspiral, växthus, och en damm som är under uppbyggnad. Det finns också en drivbänk med anor från 1850, tegelstenen kommer från den äldsta delen av ladugården.

Trädgården är i ständig förändring och man upplever att allt är på gång, att trädgårdsmästarinnan inte riktigt har bestämt sig och trädgården då planerats efter humör. Detta ser man tydliga spår av att det hänger kättingar på väggen och att man bör se upp så man inte trampar på den gamla harven som ligger och lurar på besökarna.

Slottet består även av ett lösdrifts-stall med innergård och tillhörande före detta gammalt soldattorp som numera innehas av den äldsta sonen, årsmodell 1989. Tyvärr är det stängt för allmänheten på grund av vresig inneboende med konstiga arbetstider. Även där finns en fungerande vedspis. Det huset har renoverats kraftigt 2005 då det fick ett stort badrum och tvättstuga.

Även en altan har tillkommit på byggnaden. På övervåningen finns även en väl bevarad pigkammare. Enligt gamla skrönor sägs att en dräng har hängt sig i en balk på vinden. Finner detta väldigt osannolikt såvida inte drängen var dvärg. Obs finns bara gamla bilder, kan vara i kraftigt renoverings behov igen!

Det sista och mest åtgångna huset är under omfattande renovering då väggar rivits och bytts. Enligt skrönor har detta varit kokhus och brygghus. Under perioden som brygghus såg de invånarna i bygden med allehanda starkdrycker och många sågs ragla runt som kan hänföras härifrån.

Det sägs även ha funnits en handelsbod, förrådsbyggnad och ett litet frukt hus där de kokade frukt och eventuellt kokades även annat. Byggnaden då den är färdig skall falla i yngsta sonens (årsmodell 1991) ägo med uteplats och trädgård.

Regnskydd

Regnskydd

Det har regnat hela dagen, en sån där envis väta som liksom hänger i luften. Lill-polarn gick runt redan på morgonen och funderade högt över hur han skulle kunna vara ute trots regnet. Han älskar ju att sitta vid dammen en stund varje dag – det är garanterat där han kläcker alla sina påhitt!

Jag hade inte byggt något regnskydd där än, och fick nu höra att det var ett grovfel i planeringen. Enligt Lill-polarn var jag en “riktig dammamatör” som inte tänkt på väderförhållandena.

Efter en stund kom han på en “smart idé” och bad mig lägga ut det gamla kvarnhjulet vid dammen. Själv kom han utbärandes på ett paraply han hittat i hallen, med bestämda steg.

Pepper, som förstås älskar att vara ute med Lill-polarn, kom rusandes och var genast med i projektet. Lill-polarn fällde ut paraplyet, tryckte ner det i mitten av kvarnhjulet och dirigerade ivrigt:
– Pepper, du får dra ner tyget på den sidan!

Jag stod i dörren och försökte hålla mig för skratt. Det såg faktiskt riktigt fiffigt ut – som ett litet cafébord med tak. Lill-polarn såg mäkta nöjd ut med sitt verk och rusade sedan in för att hämta kaffe och en hög muffins.

När han gick förbi mig i dörren kastade han en stolt blick ut mot dammen och sa med självsäker röst:
– Så gör en som är smart!

Hovdala Slott

Hovdala Slott var det sista slottet vi besökte och där drack vi kaffe. Slottet har anor från medeltiden. Det består av en trelängad manbyggnad, ett imponerande porttorn samt ladugård. Tornet bär än i dag spår av strider som utkämpades i början av 1600-talet då svenskarna angrep Hovdala under skånska kriget. Man kan se fullt med kulhål i porten. 2003 erhöll Hovdala slott Europa Nostra Award priset för varsam restaurering. Under 2009 påbörjas varsam renovering av det stolta porttornet och nu när vi var där jobbade de med taken. I Stora stallet finns butik, café och restaurang. Köksträdgården och omgivande park var ganska fin men det verkar vara ett slott som är på gång.


Gräsmattorna klipps med hästar på Amish-folket vis och det finns fler slott som har tagit efter detta miljövänliga sätt. Väldigt fint inslag som uppskattades av besökarna och snyggt klippt blev det med. Alla var så fascinerade hur smidigt hästarna gick i den branta gravvallen och klippte. Det var betydligt mysigare att höra vallacken gnägga på stoet med fölet än att höra en motorgräsklippare som dundrar runt. Såg på Hässleholms sida att Hovdala har fina naturområde med spännande mål.

Även här hade de konst att visa upp. Det var svindyr konst från priser på 38 000 tusen, så det stod en vakt som inte gillade kameran något nämnvärt. Men äpplena som låg i ett horn var bara så härliga att jag var tvungen att ta ett kort.

Under bearbetning!

Till dig

Vi blev lite förvånade när vi rullade in på gården och såg att snickaren fortfarande var kvar. Han såg ut som om han gått ett par ronder med både väder, verktyg och viljestarka småväsen.

– Den där lille saken ni har springandes på gården!!! Fy tusan! pustade han och tittade på oss med trötta ögon.

Lill-polarn hade tydligen varit i sitt esse så fort Tobias blivit inkallad på extra jobb. Nu var det ju han som hade ansvaret för hela gården – och det betyder förstås att man måste ta i med hårdhandskarna och “ha pli på jobbarna”. Stackars snickaren såg helt uppgiven ut.

Men vi kunde inte låta bli att dra på smilbanden, för när vi gick runt såg vi ju resultatet. Lill-polarn hade på något mirakulöst sätt lyckats fixa precis allt på listan – alltså allt det han absolut inte fick göra. Det var rent och snyggt, till och med prydligt i hallen. Att vi inte tänkt på den metoden tidigare!

När vi stannade vid sista slottet på turnén hade vi köpt lite godis till Lill-polarn (han hade ju faktiskt varit duktig!) och en bok om slott till oss själva.

Men när vi kom hem hade han redan hittat godiset och gjort det till sitt – som vanligt. Han stod vid trappan med en ros till Esmeralda i handen och berättade stolt om hur fint det skulle bli på gården “när han minsann skötte allt själv”.

Pepper hade tydligen behövt viss uppfostran och Shakira verkade enligt Lill-polarn “totalt döv för ordergivning”. Snickaren hade han däremot “fått bra ordning på”.

Jag hörde honom fortsätta:
– Och när jag är klar med dem, då ska jag börja bearbeta er också…

– Vaaa? Vadå bearbeta, Lill-polarn?! sa jag och gick närmare.

Han ryckte till, nästan lite ertappad.
– Oj! Stod du där!

Artikel