... dina symboler här ...

Ingalill Sjögren

Stenkörning

av

Min kärringonsdag och jag fixade klart krukan till graven. Helst skulle jag vilja ha lite sådana krukor här hemma med, men just nu är det så mycket bråte kvar på utsidan så det får bli när vi är klara. Har haft en period med migrän och lagt mig väldigt tidigt så det känns som dagarna bara flyger iväg. Hoppas verkligen svackan vänder snart, för det börjar bli lite tungt.

Hann att vila innan Elvy och Rosa dök upp och Elvy tog Beethoven och följde med Monica på ridtur medan jag och Rosa körde sten. Vi fick kört bort över halva högen så det känns bra.Jag hade velat få iväg bräderna men gubben skall titta på ett kök till Micael på fredag och då är det dumt att fylla lastbilen i fall han köper det. Nedervåningen har verkligen gått framåt med stormsteg.

Nu du!

av

Nu du!

När jag kom hem från jobbet stod en ledsen Esmeralda vid dörren. Hon tittade storögt bort mot dammen, och jag anade direkt att något var på tok.

När jag kom närmare såg jag Lill-polarn stå där, fullt koncentrerad, med sugkoppen i händerna och ett djupt veck i pannan. Han slet och drog allt vad han orkade utan att fulegubben rörde sig ur fläcken.

”– Men Lill-polarn! Nu får du ge dig!” ropade jag.

”– Han skrämde Esmeralda!! Vi som skulle mysa!”

Jösses! Det var ju bara en plastgubbe – helt ofarlig. Jag fick ta på mig kortbyxorna och gå ner i den iskalla dammen för att visa att han inte var farlig alls. Knackade honom på huvudet så att Esmeralda kunde se att han inte skulle göra något.

Efter en stund ville hon också testa och knackade försiktigt på fulegubbens huvud. Lill-polarn däremot tog i med hela kroppen och drämde till så att gubben välte. Men när Esmeralda började skratta brast min vilja att skälla ut honom fullständigt. Han såg så lycklig ut.

Som plåster på såren lovade han att hämta in ved så jag kunde få värma mig framför en brasa — jag hade ju trots allt stått i iskallt vatten. Och när han till och med erbjöd mig bullpåsen (!) kände jag att något var lurt.

“Bara du går in,” sa han. “Vi vill kolla på fontänen!”

Ja, i dagsljus då tydligen… här tar dramat kring fulegubben aldrig slut!

Wow! Nu blir den snart grön igen.

av

Wow! Nu blir den snart grön igen!

Fy tusan vad morgontrött jag var i morse. Kände mig som en zombie tills jag fått i mig kaffet och hunnit kolla mejlen. Kastade en blick mot Lill-polarens soffa och tänkte precis fråga om han också ville ha en kopp — eller om han tänkte ligga kvar och dra sig en stund till innan vi skulle iväg. I dag skulle han nämligen följa med mig till jobbet och hjälpa till att torka av alla lister.

Men soffan var tom. Och såg ut att ha varit det hela natten.
Neeej! Var han ute och rände nu igen?

Jag rusade ut – och där, på trappan till uteplatsen, satt Lill-polarn och Esmeralda. Helt uppslukade av gubbens fontän som bytte färg om och om igen.

”Kolla! Nu blir den snart grön igen!” ropade han entusiastiskt.

Esmeralda tyckte den var så urläcker när den blev grön att hon lagt armen om honom. De hade bara tänkt sitta kvar tills den blev grön igen… Ja, och så blev den grön, och grön igen – och tiden hade som vanligt bara runnit iväg.

Jag skickade in dem båda med varm choklad, medan jag suckade och konstaterade att det får bli till att åka in själv och jobba idag.

Hoppla! Ptrooo!

av

Vilken morgon

Jösses, vilken dag det har varit! Skulle bara ut en sväng för att hämta lite blommor — en snabbtur, tänkte jag. Men så fastnade vi förstås i Tingstadstunneln. När vi äntligen kom hem möttes vi av ett minst sagt ovanligt ekipage på gården.

Där satt nämligen Lill-polarn, högt uppflugen på den gamla hästvagnen, och försökte övertyga Micael om att spänna för hästarna. Han var tydligen redo att rulla ut och “leta efter oss”. I gräset hade han hittat en gammal ratt, och enligt honom var det nu bara att köra.

Micael försökte tålmodigt förklara att den där ratten faktiskt hörde till gräddshakern — inte till vagnen — och att hästarna behövde selar, vilket vi ju inte direkt har liggande färdiga. Dessutom är vagnen långt ifrån körbar.

Men Lill-polarn gav sig förstås inte. Han hade redan börjat ropa på Beethoven som skulle “hämta selen”, för det där kunde han säkert fixa själv.

Så när vi svängde in på gårdsplanen hörde vi:
– Hoppla! Ptrooo! Hoppla! Ptrooo! Kom igen nu…

Ekologisk marknad

av

Nu på eftermiddagen var jag och Rosa iväg till Gunnebo Slott som hade ekologisk marknad. De stängde 5 och vi var ganska sena, men jag tror det var ganska bra. Det var så mycket folk och trots att restaurangen och caféet skall stänga 4 så var köerna enorma. Rosa tog tag i en jätteskylt och så gick vi runt och kollade kryddodlingarna. Jag vill utöka mina kryddor och Rosa skall fylla en slänt.

Tittade också på ekolådorna man kan beställa och vist blev jag nyfiken och det såg kanon gott ut men det är enklare att handla i affären. Hedenborgs hade lite blandade priser men 30 ägg för 88 kronor! Tyckte det var lite väl dyrt, helt okey att betala lite extra då och då eller om det är något speciellt man är ute efter, men att bara hålla sig till ekologiskt kan bli lite mastigt för plånboken. Däremot blev jag mer taggad på kryddorna
och kan tänka mig att köpa och jämföra hur mina blir när jag har torkat dem.

Vi hade en fin kryddvandring och det var gott att lämna hemmet en stund.

Artikel