Ingalill Sjögren 
Jag känner mig verkligen tacksam över att vi har så mycket plats omkring oss. Den gigantiska tomten känns ibland nästan oöverskådlig – det finns alltid något hörn som ropar efter lite omsorg, någon rabatt som vill rensas eller en ny idé som pockar på att få bli verklighet. Samtidigt är det just den här vidden som gör stället så levande.
Just nu är vi hundvakt åt Maja och Pärla igen, och de fyller tomten med sådan livsglädje. Tillsammans med Jippy och Jackpot blir de som ett eget litet fyrbent gäng – de rusar genom gräset, nosar nyfiket bland odlingstunnlarna, utforskar skogsdelen och avslutar med lyckliga språng i den lilla hagen.
Det är något så genuint glädjande med att se dem så fria och nöjda. Deras energi smittar, och varje springtur får platsen att kännas ännu mer som ett paradis – för både människor och djur.
Sedan ropade kreativiteten på kryddning – så jag la några knölar på en skiva grovt bröd, strödde över örtsalt, lite svartpeppar, riven ost och ringlade på olivolja innan jag värmde mackan försiktigt. De höll sig fortfarande otroligt krispiga trots värmen, och smaken blev genast lite rundare och mer spännande. Det blev verkligen en favorit, och korogi visade sig vara lika bra rå som tillagad – perfekt att varva mellan mackor, sallad och små vegetariska rätter.
Det är ett speciellt nöje att kunna skörda sin egen mat. Korogi är inte bara lätt att föröka och odla, utan knölarna trivs extra bra i fuktig, mullrik jord och kan plockas långt in på hösten – stort plus för den som vill ha fräscht från trädgården länge. De lagras dåligt, så det gäller att njuta när de är som bäst, gärna direkt från jorden eller med enkla smaker som får knaprigheten att stå i centrum.
