... dina symboler här ...

Ingalill Sjögren

347. Vitt (47 av 182)

av

347. Vitt (47 av 182)

I år hände det äntligen – för första gången fick vi tillräckligt med vita vinbär för att koka sylt! Det är något speciellt med de där ljusa, nästan genomskinliga bären som lyser upp bland bladverket. Jag tycker faktiskt att de vita vinbären är sötare än både de röda och de svarta, och sylten får en mild, frisk smak som passar perfekt på frukostmackan eller till pannkakor.

Tyvärr verkade mördarsniglarna också uppskatta våra vinbär minst lika mycket som jag gör. Busken var full av slemmiga sniglar och det var riktigt äckligt att se hur de kalasade på de små klasarna. Jag hade hoppats att bären skulle få mogna lite till, men med tanke på sniglarnas framfart insåg jag att det var nu eller aldrig om jag skulle få några bär alls.


Vinbärssylt

Trots att bären kanske hade kunnat vara ännu lite sötare och saftigare, blev sylten riktigt god. De vita vinbären har en naturlig sötma som gör att man inte behöver lika mycket socker som till de röda eller svarta. Dessutom blir färgen på sylten så vacker – ljus och nästan pärlemorskimrande.

 

  • Plocka bären så snart de börjar bli genomskinliga och mjuka, men vänta inte för länge om du har snigelproblem!
  • Skölj bären noga och koka dem med lite vatten tills de spricker.
  • Tillsätt socker efter smak och låt koka ihop till önskad konsistens.
  • Häll upp på rena burkar och njut av sommaren hela året!

Efter årets snigelchock blir det till att satsa på bättre skydd nästa säsong. Kanske någon form av snigelbarriär eller mer regelbunden plockning. Har du några bra tips på hur man håller sniglarna borta från bärbuskarna?

35. Bågar (46 av 182)

av
35. Bågar (46 av 182)


Hundarna låg så gott på rampen medan jag städade upp i snickeboa. Solen silade genom lövverket och det var en sådan där dag då tiden nästan står still. I år har både humlen och kaprifolen verkligen tagit fart på bågarna vi satte upp förra våren. Det är fascinerande att se hur snabbt det kan förändras – förra året var bågarna nästan tomma, men nu klättrar rankorna ivrigt och skapar ett grönskande tak.

Det ska bli spännande att se hur mycket det växer nästa år. Kanske kan vi till och med skörda lite humle då, om vi har tur!

Städar

29. Boktips (45 av 182)

av

29. Boktips (45 av 182)
Det regnar och är riktigt surt att vara ute idag, så jag passar på att gå igenom datorn och leta efter olika ört-recept på internet. Då dök sidan Scribd upp, och jag fastnade verkligen för alla ört-böcker de hade där. Perfekt när vädret inte tillåter utomhusaktiviteter – nu kan jag fördjupa mig i örtmedicin och hitta nya spännande recept att prova!

Jag tycker att Scribd är en perfekt sida för mig som är örtälskare och naturintresserad, eftersom den erbjuder ett stort och lättillgängligt bibliotek med böcker och dokument om örter, örtmedicin och naturliga botemedel. Där kan jag enkelt hitta och läsa olika ört-recept, tinkturer och traditionella läkekonster, vilket hjälper mig att fördjupa mina kunskaper och experimentera med egna naturliga mediciner.

284. Sommaräng (44 av 182)

av

284. Sommaräng (44 av 182)

Det är nu tredje året i rad som vi låtit bli att klippa hagen – allt för binas skull. Att se hur vilda blommor och gräs får breda ut sig fritt har verkligen varit en glädje, både för oss och alla pollinatörer som surrar omkring. Men nu börjar hagen kännas väl kuperad, så i år tänker jag ta fram lien och slå den ordentligt, och därefter köra över med åkgräsklipparen.

Det här året blir också lite speciellt: vi har bestämt oss för att skrapa av det översta jordlagret i den stora hagen och så ängsblommor. Jag har läst att ängsväxter trivs bäst på mager, näringsfattig jord, och att det därför är bra att ta bort grässvålen innan man sår fröna. Det känns lite som att börja om från början, men tanken på en blommande äng fylld av prästkragar, blåklockor och andra vilda blommor gör mig riktigt förväntansfull.

Hagen

För pollinatörerna är det här så viktigt – de behöver både mat och boplatser, och våra svenska ängsblommor är perfekta för dem. Därför kommer vi att använda svenska fröblandningar, anpassade för just vår region, så att vi verkligen gynnar den biologiska mångfalden och ger våra insekter bästa möjliga chans.

Det kommer säkert ta några år innan ängen blommar som allra vackrast, men jag ser redan fram emot att följa utvecklingen genom kameran och dela bilder på alla nya arter som kanske dyker upp. Vem vet, kanske hittar jag någon ovanlig fjäril eller blomfluga bland blommorna nästa sommar!

177. Locket på (43 av 182)

av

Skördat

Idag förbereder jag  Ivan-Chai – Fermenterat te av Rävrumpa, Rallarros eller Mjölkört (Chamerion angustifolium) som är en gammal tradition, särskilt känd från Ryssland men även i Sverige. Så jag tog med mig mina små hjälredor och gick ner i hagen och började plocka rallaros och även jonanesört som jag gjorde tinktur på.

Torkar rallaros

Gör så här:

  • Repa de gröna bladen från rallarros (även känd som mjölke/mjölkört). Det är bara att dra längs med stammen och låta plantan stå kvar.
  • Krama och rulla bladen mellan handflatorna så bladen knäcks och växtsaften kommer fram.
  • Packa bladen HÅRT i en plastpåse, sug ut luften, förslut med påsklämma (eller använd vakuumpåse) och låt ligga varmt (t ex ovanpå kylskåpet) och mörkt i tre till sju dagar. Under tiden kommer det att börja dofta fruktigt och lite som ensilage och påsen kan svälla upp av koldioxidbildning.
  • Sprid sedan ut bladen luftigt på en bricka och låt torka tills de är knastertorra.
  • Förvara mörkt och torrt. Brygg som vanligt te.

Fermentering

Nu får det gotta till sig innan jag kan torka det och göra mig en kopp te 🙂

177. Locket på (43 av 182)

Historik

Rallarros-te användes historiskt som ett billigt surrogat för kinesiskt te, särskilt i Ryssland där det odlades och exporterades i stor skala. I Sverige användes det också som ersättning när äkta te var dyrt.

Ivan Chai även känt som Koporye-te  eftersom tillverkningen av detta fermenterade rallarros-te historiskt var mest omfattande i den ryska byn Koporje (Koporye på ryska). Namnet kopplas alltså till platsen där produktionen och exporten av teet var störst.

Under 1800-talet började ryska tehandlare fermentera mjölkörtsblad för att efterlikna det dyrare kinesiska svarta teet, och denna produktion var särskilt koncentrerad till Koporje. Därför fick drycken namnet Koporye-te eller Koporsky-te, som en geografisk beteckning.

Dessutom har Koporje och dess Ivan Chai en historisk betydelse då fabriker där producerade te som användes bland annat under andra världskriget, vilket förstärker kopplingen mellan drycken och platsen.

Artikel