Mitt liv bland två gårdar – i bilder, ord och små ögonblick

De sista öarna på vår öhoppningsdag blev som små, lugna kapitel i en bok man inte vill ska ta slut. Först kom vi till Šipanska Luka, en av de där hamnarna som känns som en målning: stenhus, båtar som guppar och ett ljus som gör allting mjukare. Vi slog oss ner med en kall dricka och bara njöt av utsikten medan några i gruppen tog ett dopp. Det var en sådan stund där tiden liksom stannar upp och man bara får vara.

Sedan gick turen vidare till Koločep Island, grön och glittrande, med klippor som möter havet och små stigar som slingrar sig genom vegetationen. Här började man känna att dagen närmade sig sitt slut, men på det där sköna sättet där man fortfarande har energi kvar att ta in allt.

Sista stoppet blev Blue Cave, där flera i gruppen simmade in i grottan. Vattnet var så klart att man kunde se mängder av fiskar som rörde sig under ytan, som små silverstreck i det blå. Runt oss låg båtar i alla storlekar, och folk väntade på sin tur att simma in i grottan. Det var livligt, nästan lite kaotiskt, men samtidigt magiskt med ljuset som dansade i vattnet.

En perfekt avslutning på en dag fylld av sol, salt, skratt och små äventyr mellan öarna.

Mljet är känt som Adriatiska havets grönaste ö, och den västra delen har varit nationalpark sedan 1960. Parken täcker ungefär en tredjedel av ön och består av tät skog, gamla stigar och två unika saltvattenssjöar – Veliko jezero och Malo jezero. Sjöarna är egentligen havsvikar som fyllts med vatten genom smala kanaler, vilket gör dem till ett ovanligt naturfenomen i Kroatien. Vattnet är ofta varmare än havet, och runt sjöarna slingrar sig lugna vandringsleder genom pinjeskog och maquisbuskage.

I parken kan man hyra både cyklar och kajaker, och många väljer att paddla över det stilla vattnet eller cykla mellan byarna Polače och Pomena. Men vi valde något mycket enklare: den lilla slingan runt den minsta sjön, en kort och fridfull promenad där skogen öppnar sig mot vattnet i små glimtar. Perfekt för att bara gå, andas och njuta.

Det var så tyst att man nästan hörde solen glittra i vattnet. Mitt i allt detta fick Claes Olof ett sms om att vår båttur nästa kväll var inställd. Han satte sig på en sten och svarade – och reaktionerna lät inte vänta på sig. Folk som gick förbi såg nästan chockade ut över att någon satt med mobilen i denna stilla natur. Ett litet komiskt avbrott i den annars så meditativa stämningen.

Efter promenaden åt vi en god middag i Pomena innan det bar vidare mot nästa ö. Mljet gav oss en dag som började med stillhet och slutade med nya äventyr – en perfekt balans mellan naturens lugn och resans små överraskningar.

Idag började vi dagen med en båttur ut till Lopud Island, där allt kändes stilla och vänligt redan när vi steg i land. Vi tog en kopp kaffe och promenerade i lugn takt genom gränderna. Resten av gruppen gick för att titta på kyrkan, men vi valde att strosa längs vattnet istället — följa strandlinjen, känna solen värma och bara låta öns rytm bestämma tempot.

Efter Lopud fortsatte vi vidare till Saplunara Beach, och där möttes vi av ett vatten som var så klart att det nästan såg overkligt ut. Vi stod länge och tittade på alla små fiskar som simmade nära strandkanten, som små silverstreck i det turkosa. Det var en sådan plats där man automatiskt blir tyst en stund, bara för att njuta av ljuset, värmen och den där enkla skönheten som Adriatiska havet är så bra på att bjuda på.

En mjuk start på dagen — och precis den sortens ögonblick som gör resor minnesvärda.

Efter stranden fortsatte vi vidare till Odysseus Cave, den där mytomspunna grottan som man måste simma in i för att se ordentligt. Båten lade sig till rätta utanför öppningen och gruppen hoppade i vattnet, ivriga att utforska det blåskimrande rummet där inne.

Claes‑Olof och jag valde att stanna kvar i båten. Det var skönt att bara sitta där i solen och se de andra försvinna in genom öppningen som små prickar i det turkosa. När de kom tillbaka berättade de hur ljuset skiftade inne i grottan och hur vattnet nästan glödde mot väggarna. Säkert en spännande upplevelse — men inte riktigt vår grej, och det var helt perfekt att få njuta av stunden från däck istället.