... dina symboler här ...

Mitt liv bland två gårdar – i bilder, ord och små ögonblick

Kryddrensning och ordning i örteriet

Rensar kryddor

Idag tog jag mig äntligen tid att gå igenom alla kryddor. Det visade sig vara en betydligt trevligare uppgift än jag hade väntat mig. Burkar sorterades, innehåll kontrollerades och till min glädje var det bara en enda krydda som hade passerat bäst före-datum. Inte illa med tanke på hur många burkar som samsas i lådorna.

Kryddrensning

En del av kryddorna kommer från Dubai och flera av dem har jag faktiskt inte hunnit prova ännu. Det känns nästan som små smakäventyr som väntar på rätt maträtt. Örtsaltet däremot använder vi flitigt här hemma och det har blivit en självklar favorit i köket.

Kryddrensning

Sedan jag skaffade mina odlingstunnlar har jag blivit allt mer förtjust i färska örter. Det är något särskilt med att kunna gå ut och plocka precis det man behöver till maten. Doften, smaken och känslan av att använda något nyss skördat slår det mesta.

I år har jag också torkat enorma mängder brännässlor. Förrådet är välfyllt och kommer att räcka länge. Även kattmyntan har gett en riklig skörd, så den finns det gott om på hyllorna i örteriet.

När jag tittar på mina samlade örter känner jag mig faktiskt ganska nöjd. Variation finns det gott om. Det enda som saknas just nu är åkerfräken, som används till mitt schampo. Det står därför högst upp på inköpslistan. Annars är örteriet välfyllt och redo för ännu en säsong av teer, kryddblandningar och små örtprojekt.

Örteriet

Ibland är det de enkla sysslorna som ger mest tillfredsställelse. Att öppna skåpet och mötas av ordning, väldoftande kryddor och burkar fyllda med sommarens skörd känns nästan lika bra som själva odlingen.

Kryddinventering på agendan

Idag står kryddinventering på schemat. Flera av mina favoritkryddor har tagit slut, så det är dags att fylla på förråden och skapa lite ordning bland burkar och påsar.

Samtidigt passar jag på att gå igenom alla mina torkade örter. Målet är att få bättre överblick inför höstens och vinterns olika teblandningar. Det är alltid lika inspirerande att upptäcka vad som finns gömt längst in i skåpen och börja fundera på nya kombinationer.

När jag ändå är i Snickeboa ska även mitt tredje objektiv få en genomgång. Ibland samlas det saker på hög som man tänker att man ska ta tag i ”sen”, och idag verkar vara en perfekt dag för just sådana små projekt.

Lite kryddor, lite örter, lite kameraprylar och förhoppningsvis en känsla av ordning när dagen är slut. 📄 Kryddrensning och ordning i örteriet

Framtidens AI: en osynlig följeslagare

Dagens skrivuppmaing: Vad tror du är AI:s framtid?

Framtidens AI blir troligen mindre av en chattbot och mer av en diskret partner i vardagen. Den kommer att lära känna våra intressen, hjälpa oss proaktivt och samarbeta med andra AI-system bakom kulisserna.

För kreativa människor blir AI främst ett stöd för idéer, planering och teknik, medan de mänskliga valen och den personliga känslan blir ännu viktigare. Samtidigt kommer äkta fotografier, berättelser och handgjord konst att få ett ökat värde.

AI blir också multimodal, där tal, text, bilder och video smälter samman i samma arbetsflöde. De största utmaningarna handlar dock inte om tekniken, utan om integritet, upphovsrätt och hur vi använder den på ett ansvarsfullt sätt.

Min gissning: I början av 2030-talet kommer AI att kännas lika självklar som internet gör idag. Den mest spännande framtiden är inte att AI ersätter våra intressen, utan att den hjälper oss att lära, skapa och upptäcka mer.

Vilken bokvärld skulle vara absolut värst att leva i?

Dagens skrivuppmaning: Vilken bokvärld skulle vara absolut värst att leva i?

Det finns många bokvärldar som lockar med äventyr, magi och spännande upptäckter. Men så finns det också de världar som man absolut inte skulle vilja vakna upp i. För min del är ett av de mest skrämmande exemplen The Handmaid’s Tale av Margaret Atwood.

I boken har USA förvandlats till den totalitära republiken Gilead, ett samhälle där människor kontrolleras in i minsta detalj. Kvinnor har förlorat sina grundläggande rättigheter. De får inte äga egendom, fatta egna beslut eller ens läsa och skriva.

Ett av de största problemen i Gilead är de sjunkande födelsetalen. Som en följd av miljöförstöring och utbredd infertilitet används fertila kvinnor som redskap för att föda barn åt samhällets mäktiga familjer. Deras egna önskningar och drömmar spelar ingen roll.

För att ytterligare frånta dem deras identitet får tjänarinnorna inte ens behålla sina riktiga namn. I stället döps de om efter den man de tillhör. Huvudpersonen kallas Offred, vilket betyder ungefär ”Freds”, eftersom hennes befälhavare heter Fred.

Det som gör berättelsen så obehaglig är att den känns trovärdig. Det är ingen värld fylld av monster eller övernaturliga krafter, utan ett samhälle byggt på kontroll, rädsla och förtryck. Just därför är Gilead en bokvärld som jag hoppas att jag aldrig behöver uppleva, ens i fantasin.

Artikel