... dina symboler här ...

Mitt liv bland två gårdar – i bilder, ord och små ögonblick

325. Tyvärr upptaget (159 av 182 )

325. Tyvärr upptaget (159 av 182 )

Typiskt nog verkar det finnas en oskriven regel i universum: när nöden är som störst är det alltid upptaget. Just idag, när behovet var akut, fick jag snällt vänta och försöka tänka på något annat. Märkligt hur ett rum man vanligtvis knappt ägnar en tanke plötsligt blir dagens mest eftertraktade plats.

Sovrumsro

Utanför blåser det och regnet vräker ner. Jag tvivlar på att jag kommer att ha samma tur som igår, när molnen plötsligt skingrades och solen tittade fram några timmar. Då hann jag med en härlig långpromenad med hundarna, och det är jag extra glad för idag.

Samtidigt har jag haft fullt upp med storstädning. Hallarna har fått sig en rejäl genomgång och alla omklädningsrum har spolats rena. Ett sådant arbete ger en skön känsla när det är klart, men det känns också ordentligt i kroppen.

Så just nu lockar en helt annan aktivitet. Att hissa ner filmduken, bädda ner mig under filtarna och njuta av något riktigt gott känns som den perfekta avslutningen på dagen. Ibland är sovrumsro precis det man behöver.

Vilket var ditt allra första videospel?

Sega spel

Dagens skrivuppmaning fick mig att tänka tillbaka på den tid då spelkassetter var små skatter. Mina allra första videospel var Fantasia och Shining Force på Sega.

Jag glömmer fortfarande inte minen på Tobias och Mikael när de upptäckte att det faktiskt var jag som satt och styrde spelet. Det verkade nästan otänkbart att mamma skulle spela. Deras förvånade blickar är nog ett lika starkt minne som själva spelen.

Visst spelade jag ibland, men det var framför allt sönerna och gubben som fastnade framför tv:n. Ändå blev spelen en del av familjelivet. Det var något mysigt med att samlas kring samma äventyr, hjälpas åt med svåra banor och prata om vad som skulle hända härnäst.

Det jag minns allra bäst är ändå något som dagens spelvärld nästan har tappat bort. När man hade spelat färdigt kunde man gå till butiken och byta in spelet mot ett nytt. Plötsligt öppnade sig möjligheten till fler världar, fler berättelser och fler timmar tillsammans utan att plånboken behövde protestera alltför högljutt. För en barnfamilj var det rena lyckan.

När jag tänker tillbaka handlar minnena egentligen inte så mycket om grafik eller poäng. De handlar om gemenskap, nyfikenhet och de där små ögonblicken som blir kvar långt efter att konsolen stängts av.

En perfekt dag för pyssel

Vissa dagar känns det nästan som om vädret bestämmer dagens tempo åt oss. Idag är en sådan dag. Stormen är på väg in och regnet väntas trumma mot rutorna större delen av dagen. Istället för att kämpa emot passar det faktiskt ganska bra att låta det bli en innedag.

Det finns något särskilt mysigt med att tända en brasa i spisen när vinden tar i utanför. Det knäpper från veden, värmen sprider sig genom huset och plötsligt känns det helt naturligt att slå sig ner med ett pysselprojekt som fått vänta lite för länge. Kanske blir det något kreativt, kanske lite sortering av foton eller planering inför kommande odlingssäsong.

Först får det förstås bli en långpromenad med hundarna. Jag tänker passa på när vädret är som lugnast så att de hinner få utlopp för sin energi och kommer hem nöjda och belåtna. Sedan kan vi alla kura ihop oss inomhus medan regnet smattrar mot fönstren.

Ibland behöver man inte planera något stort eller särskilt märkvärdigt. Det räcker att följa vädrets rytm, ta hand om vardagens små sysslor och uppskatta känslan av att vara trygg och varm när höststormen visar sin kraft utanför.

Det känns faktiskt som en alldeles perfekt dag för pyssel och brasknaster.

Sätter du personliga mål för dig själv?

Dagens skrivuppmaning: Sätter du personliga mål för dig själv?

tinkrar

När jag var yngre satte jag upp fler mål än jag gör idag. Ett av mina största var att få en egen gård innan jag fyllde fyrtio. Jag drömde om ett liv närmare naturen, med djur, odlingar och utrymme att skapa den vardag jag längtade efter.

Drömmen blev verklighet. Vi fick vår gård och under åren har jag haft hästar, odlat och fått uppleva mycket av det jag en gång bara fantiserade om. Kanske är det därför jag inte är lika fokuserad på att sätta upp nya stora mål idag.

Nu handlar livet mer om att vara på rätt plats än att ständigt sikta mot nästa destination. Med åldern har jag också insett att vissa av livets största framgångar inte mäts i nya prestationer utan i att få njuta av det man redan har skapat. Jag planerar fortfarande, drömmer och utvecklar mina projekt, men det sker mer i små steg och med mindre brådska.

Kanske är mitt mål numera att fortsätta leva det liv jag en gång drömde om.

Artikel