Dagens skrivuppmaning: Om lönen var densamma, vilket jobb skulle du ha just nu och varför?

Det finns jobb som fastnar i kroppen, sådana som man bär med sig långt efter att man lämnat dem. För mig är det fastighetsbolaget. Inte vilket som helst – utan ett som var som Bo & Son. Ett företag där dagarna aldrig såg likadana ut och där man fick kliva in i människors liv, miljöer och små världar på ett sätt som kändes både meningsfullt och roligt.

Jag minns fortfarande uppdragen från filmbolagen. De där helt otroliga husen och lokalerna som skulle städas inför inspelning. Att gå runt i rum som såg ut som filmkulisser redan innan kamerorna kom, känna atmosfären, göra allt skinande rent – och sedan, långt senare, se filmen och veta att jag har varit där. Jag har sett det innan det blev magi på skärmen. Det gav en märklig sorts stolthet, som om man hade en liten, hemlig roll i något större. 📄 Ruffigt värre!

Och så fanns de gamla bostadsföreningarna. De där söta, lite slitna fastigheterna där någon ringde och sa: “Kan ni plantera lite blommor? Fixa till entrén? Göra det fint här igen?” Det var något så fint i det. Att få skapa trivsel. Att sätta färg i en rabatt, ordna till en gård, känna att människor skulle komma hem till något som kändes välkomnande. Det var ett jobb där man fick använda både händerna och hjärtat. 📄 En dag på kontoret!

Visst var det tungt ibland. Kroppen fick jobba, och dagarna kunde vara långa. Men det var också ett jobb där man aldrig kände sig instängd. Det var varierat, levande, fullt av möten och små uppdrag som tillsammans blev en helhet. Ett jobb där man såg resultat direkt – och där man visste att det man gjorde faktiskt betydde något.

Om lönen var densamma skulle jag välja det igen, utan tvekan. För det var roligt. På riktigt roligt. 📄 Ups!

Dagens skrivuppmaning: Berätta om en hobby du har plockat upp nyligen — vad fick dig att börja med den?

Det började egentligen ganska oskyldigt. Jag skaffade två odlingstunnlar för att kunna odla lite mer grönsaker och några örter. Bara det där lilla extra som gör maten roligare och trädgården mer levande.

Men tunnlarna fylldes. Och fylldes. Och fylldes.

Plötsligt stod jag där med ett överflöd av örter i alla tänkbara former och dofter. Mer än jag någonsin kunnat använda i maten. Det var som om trädgården sa: “Varsågod, här får du allt. Nu får du lista ut vad du ska göra med det.”

Så jag gjorde det enda rimliga: Jag bad Copilot ge mig 100 saker man kan göra med örter.

Och wow. Det var som att öppna en dörr till en helt ny värld.

Jag började prova mig fram. Först försiktigt, sedan mer modigt. Jag lärde mig att extrahera, infusera, torka, blanda, värma, kyla, skaka, sila och smaka. Jag lärde mig vad som händer när man låter naturen jobba tillsammans med tid, värme och tålamod.

Idag använder jag:

• mitt eget örtshampo
• mina egenblandade teer
• mina egna ört- och vitaminbarer som jag tar med till jobbet
• och i örteriet står just nu mitt första mjöd på jäsning

Det är som om örterna har tagit min hand och lett mig vidare, steg för steg, in i en hobby som är både kreativ, lugnande och full av upptäckter. Jag lär mig fortfarande nya områden att utforska — och varje gång jag tror att jag sett allt, dyker det upp något nytt.

Det här är min resa in i örtläran. Och den har bara börjat.