... dina symboler här ...

Provpackar

av

Packar

Lill-polarn ville förbereda vad han skulle ha med sig till Afrika, så jag plockade fram hans lilla koffert. Lika bra att han lär sig redan nu att man inte kan ta med allt! Jag hade redan påmint honom flera gånger om att listan behövde kortas – grejerna måste ju faktiskt få plats.

Esmeralda stod bredvid och tittade storögt på medan Lill-polarn for runt som en virvelvind och samlade ihop sina saker. Hon är fortfarande lite osäker på om hon vågar följa med. Afrika är ju inte precis runt hörnet – och Lill-polarn är ju… Lill-polarn! Så hon försökte väl väga fördelarna mot nackdelarna där ett tag.

Efter en stund hörde jag hur det började dunsa där inne. Det lät misstänkt mycket som frustration, så jag gick för att kolla.

Och där stod han – hoppandes som en galning på sin koffert som var knökfull med bullar! Kläderna och nallarna låg utspridda runt honom.

– Men Lill-polarn, du skulle ju packa det viktigaste! Sånt du absolut vill ha med dig!
– Jaa! Bullarna!
– Men tänk om du blir rädd där borta? Då är ju nallarna bra att ha med sig.
– Jaa! Och tre bullar!

Han sa ja!

av
lykta

 

Lill-polarn ville pyssla idag, och gubben tyckte väl att det var en bra idé – så han lät honom hålla till i hallen. Han tänkte bara inte på vad jag hade lagt fram där. På byrån stod nämligen papperslyktor, tändstickor och tänger i alla de slag, sådant som jag plockat undan från köket och skulle lägga i låsta lådor.

Det räcker ju gott med den gången Lill-polarn försökte “åka till rymden” i vår gamla kamin – han har faktiskt låtit bli tändstickorna sedan dess.
Tills idag.

För där i hallen låg en gul papperslampa formad som ett hjärta, och det var tydligen mer än vad Lill-polarn kunde motstå. Han ropade ner till gubben:
— “Jag tänder lamporna!”
Och gubben, helt ovetande, svarade förstås:
— “Gör du så!”

Men hallå! Jag vet ju hur det blir när Lill-polarn “bara ska göra något”.

Jag anade ugglor i mossen direkt och frågade vilken lampa det handlade om. Då kom han lyckligt gåendes, försiktigt bärandes på den ömtåliga – och livsfarligt eldfängda – papperslampan. Han tittade på mig med ett sådant där oskyldigt “men gubben sa faktiskt ja”-uttryck.

Esmeralda tyckte lampan var så vacker att hon satte sig bredvid honom, och där satt de båda stilla och bara tittade på hur den lilla lågan fladdrade inuti hjärtat.

Jag vågade knappt andas – men det måste man ge dem, stunden var verkligen magisk.

Klart det är en spålampa!

av

Måste vara en spåkula?

Innan vi åkte in till Göteborg igår gjorde vi ett spontanstopp vid en secondhandbutik i Mölndal som bara har öppet på onsdagar och lördagar. Redan när vi svängde in såg vi bilar parkerade längs hela ån, och vi blev riktigt förvånade över hur mycket folk det var.

Men vilken butik! Helt enorm, proppfull med prylar och med fler udda lampor än jag någonsin sett på ett och samma ställe. Allt från glittrande plastbubblor till gamla glasglober med charmiga repkablar. Vi kunde förstås inte låta bli att köpa en klotformad lampa som gav ett helt magiskt sken.

Nackdelen med att Lill-polarn har en egen lastkärra, är att grejer sällan blir kvar där man ställt dem. Hur han lyckades snoka reda på påsen med lampan i har jag ingen aning om. Jag märkte inget förrän Tobias kom in och frågade varför jag gömt den häftiga lampan där!

Wow – inte ofta Tobias fastnar för någon inredningspryl, men han tyckte den hade varit perfekt på hans köksbord.

Då kom Lill-polarn ut och la sig i diskussionen.
— “Det där är min spålampa!” förklarade han stolt. “Jag hittade den i hallen med en matchande matta under bordet. Allt passade perfekt, så det måste ju ha varit till mig.”

Jag försökte förklara att det var en vanlig lampa, men han såg bara oförstående på mig.
— “Joho,” sa han allvarligt. “När jag tittade i den blev den alldeles gul – som himlen i Afrika! Och då sa den: ‘Jag vill stå på ditt bord.’”

Göteborg

av

Usch vad det regnar. Snickaren har kommit idag så gubben och han jobbar för fullt i kokhuset, medan jag går och softar runt här inne. Sitter just nu och går igenom de kort jag tog i går. De har ju ändrat om trafiken i Göteborg, så man får ju åka runt halva stan för att komma dit man skall. Stackars turister! Förstår att de blir förvirrade av alla skyltar. Jag slutade att köra i Göteborg för ett par år sedan, det går betydligt fortare att ta sig in med pendeln.

En onsdag gick jag och Elvy och fotograferade gamla byggnader, jag skulle vilja gå längs hamnen och bland kronhusbodarna. Göteborg är fullt av gamla byggnader som man inte riktigt tänker på. Få ta en dag och gå runt, skrämmande att man inte känner sin egen stad så dåligt, har hittat roliga bilder från folk som har turistat och de har hittat massvis av intressanta ting. Men när jag städade hittade jag en äventyrs karta över Hallands län som jag skall ta och titta igenom.

Inte röra!!

av

Inte röra!

Idag var en sån där typisk städdag. Jag hade tänkt småfixa lite mellan tv-tittandet och mest bara softa runt i mysdressen. Lill-polarn hade varit med mig på en långpromenad med Shakira, så vi var båda rejält nöjda – men lagom blöta – när vi kom hem.

Han ville bädda ner sig och lyssna på ljudböcker om Afrika, medan jag passade på att surfa lite. Jag skickade ett meddelande till Rosa och berättade att det var chokladfestival i stan och frågade om hon ville hänga på. Tyvärr hade hon inte tid, så jag och gubben stack iväg själva. Han behövde ändå en paus medan skruvdragaren laddades.

Jösses vad folk det var! Och vilken tur att inte Lill-polarn var med – jag hade nog fått sätta handklovar på honom bland alla provsmakningar.

Vi handlade lite gott att mysa med till kvällen och när vi kom hem ställde jag upp våra fynd på vedspisen, medan vi fixade mackor med den nya vitlökskorven vi köpt. Plötsligt hördes ett misstänkt prassel bakom mig.

— “NEJ! Lill-polarn, vad gör du? Vi ska ha det i kväll!”
— “Men… whisky fudgen är väl till mig vaaa?”

Artikel