... dina symboler här ...

Mitt liv bland två gårdar – i bilder, ord och små ögonblick

Venedig, alla gånger

Dagens skrivuppmaning: Om du hade en gratis tur- och returresa till vilken plats som helst, vart skulle du åka?

Venedig

Venedig, alla gånger! Venedig är en stad som känns nästan overkligt vacker. Kanalerna slingrar sig mellan de gamla husen, gondolerna glider fram över vattnet och runt varje hörn väntar en ny liten gränd, bro eller torg att upptäcka. Det är en plats där historien känns levande och där det alltid finns något nytt att se.

Vi har haft lyckan att besöka Venedig två gånger, men ändå längtar jag tillbaka. Nästa dröm är att få uppleva staden under julen. Tanken på de julpyntade torgen, de upplysta gränderna och den speciella stämningen vid kanalerna lockar verkligen. Jag kan tänka mig att Venedig blir ännu mer magiskt när vintermörkret möter stadens alla ljus.

Så om någon frågar mig vart jag skulle resa med en gratis biljett är svaret givet: Venedig. ❤️

Vilken låt har förändrat ditt liv?

Dagens skrivuppmaning: Vilken låt har förändrat ditt liv?

Minnen

Ingen! Men däremot finns det melodier som har blivit oupplösligt sammanvävda med människor och händelser som format mig.

När jag hör Vangelis O’Clock stannar tiden nästan upp. Det är en otroligt vacker komposition, men för mig bär den också en djup sorg. Under tiden när min mamma var svårt sjuk och när hon sedan gick bort lyssnade jag ofta på den, tillsammans med musik av Enigma. Tonerna blev ett slags följeslagare genom en period fylld av saknad, oro och kärlek. Än idag räcker det med några sekunder av musiken för att minnena ska komma tillbaka.

Andra låtar väcker helt andra känslor. Min vän Elvy älskade Queen och Sweet, och genom henne började även jag lyssna på dem. Hon hade en förmåga att sprida glädje omkring sig, och musiken blev en del av den glädjen. När hon senare gick bort i cancer förändrades låtarna. De låter fortfarande lika bra, men varje gång jag hör dem finns också minnet av henne där. Ett leende blandas med en liten stunds vemod.

Det är märkligt hur musik fungerar. Vi kan glömma namn, årtal och detaljer, men en låt kan plötsligt ta oss tillbaka till ett kök från barndomen, en bilresa, en sommardag eller ett möte med någon som inte längre finns kvar. Musiken lagrar inte bara ljud. Den lagrar hela ögonblick.

Kanske är det därför vissa låtar känns så starka. Inte för att de förändrade våra liv, utan för att de följer med genom livet och hjälper oss att bära våra minnen. De blir små trådar mellan då och nu, mellan glädje och sorg, mellan dem som är kvar och dem vi saknar.

2. Alla helgons dag (161 av 182 )

Alla helgons dag bjöd på precis den sortens lugn som själen behöver ibland. Morgonen började med en härlig höstpromenad tillsammans med hundarna. Luften var frisk, marken täckt av löv i gyllene toner och världen kändes lite tystare än vanligt.

Tobbes

När vi kom hem tog jag kameran med mig ut på tomten för ännu en fotorunda. Katterna tyckte uppenbarligen att de också skulle vara med på dagens äventyr och dök upp som små fotomodeller mellan buskar och stigar. Det gav mig en perfekt möjlighet att testa mitt 50 mm-objektiv lite mer.

Jackpot

Jag har egentligen inte varit särskilt förtjust i det objektivet. Kanske beror det på att min syn inte är riktigt vad den en gång var, eller så är det autofokusen som inte känns lika självklar att arbeta med som på mina andra objektiv. Men när man har gott om tid, inga måsten och kan strosa runt i sin egen takt händer något. Jag började se motiv på ett annat sätt och plötsligt satt bilderna där. Faktum är att jag blev riktigt nöjd med resultatet.

Jippy

På eftermiddagen fortsatte jag med årets noventstorstädning, men utan stress och utan måsten. Bara lite i taget, precis som jag vill ha det. Det är faktiskt nu den allra mysigaste tiden börjar. Ljusslingorna får komma fram en efter en, små hörn i huset blir lite varmare och lite mer inbjudande, och sakta men säkert börjar julen flytta in.

Chillan

Det finns något särskilt med den här perioden. Hösten är fortfarande kvar utanför fönstret samtidigt som de första julkänslorna börjar smyga sig fram. Jag tycker om att låta övergången få ta tid.

Rosenskära

Dagens glädjeämne blev därför en kombination av höstljus, nyfunnen uppskattning för ett objektiv jag nästan dömt ut, nyfikna katter som gärna poserade framför kameran och känslan av att den allra mysigaste delen av året nu har börjat.

Vad tycker du om kryptovaluta?

Jag måste erkänna en sak.

Jag förstår mig inte riktigt på kryptovalutor.

Den ena sonen håller på med det och har investerat en viss summa åt oss. Med jämna mellanrum kommer det mejl som berättar hur mycket värdet har stigit och ibland ser det riktigt trevligt ut. Då tänker jag att nu kanske det vore bra att plocka ut pengarna och göra något vettigt av dem.

Men då tycker Claes-Olof att vi ska vänta lite till.

”Kanske går det upp ännu mer.”

Så väntar vi.

Sedan sjunker värdet.

Ibland ganska fort.

Då får vi vänta igen.

Och vänta.

Tills nästa uppgång kommer.

Det är nog där min skepticism börjar. Jag tycker om sådant som jag kan ta på, använda och förstå. Trädgården till exempel. Om jag planterar ett äppelträd kan jag se hur det växer. Om det blir en dålig skörd ett år står trädet ändå kvar. Om jag köper jord, fröer eller en kamera vet jag vad jag får.

Kryptovaluta känns mer som väder än som odling. Ena dagen solsken, nästa dag storm.

När jag sedan läste om stora hackerattacker där enorma summor försvann blev jag inte mindre fundersam. Inte för att vanliga banker är fria från problem, men åtminstone förstår jag hur de fungerar. Kryptovärlden känns ibland som ett språk jag aldrig riktigt har lärt mig.

Samtidigt finns det många som har tjänat pengar på kryptovalutor, och jag inser att det säkert finns mycket jag inte förstår. Kanske är det precis så varje ny teknik känns för den generation som inte har vuxit upp med den.

Men just nu känner jag mig mer hemma bland fröpåsar än bland digitala mynt.

Så tills vidare lutar jag åt att riktiga pengar på banken ger mig bättre nattsömn än pengar som kan stiga tio procent på måndagen och falla femton på onsdagen.

Men vem vet.

Kanske sitter jag här om några år och önskar att jag hade lyssnat mer på sonen.

Vad tycker du själv om kryptovalutor? Är det framtidens pengar eller bara en väldigt avancerad berg- och dalbana?

Artikel