Dagens skrivuppmaning: Vilken är den bästa onlinekursen du någonsin har gått?
Den bästa onlinekursen jag någonsin har gått är en Photoshop‑kurs i AI, där man får lära sig hur man kan lägga till och ändra saker i bilder på ett smart och kreativt sätt. Riktigt rolig kurs, och när AI används på rätt sätt tycker jag att det är ett fantastiskt verktyg. Det öppnar dörrar som tidigare tog timmar av manuellt arbete, och det gör det lättare att leka, testa och skapa.
Idag regnar det från morgon till kväll, ett sådant där jämnt och envist regn som gör att filtar och täcken får stanna inne. Blir det inget uppehåll så blir det helt enkelt ingen tvättdag utomhus.
Däremot blir det storstäd i hobbyrummet. Tobbe ska sova där en vecka, och även om han är van vid mycket, tror jag inte att han vill dela rummet med allt pyssel som just nu ligger framme. Det är imponerande hur snabbt det fylls på när man är mitt i flera projekt samtidigt.
Så dagens plan är enkel: röja, sortera och skapa lite ordning inför hans vistelse. Regnet får sköta sitt utanför, medan jag tar hand om det som behövs här inne.
En riktig inomhusdag, helt enkelt.
Oj — där kom den igen. Den där lilla chansen som dyker upp när man minst anar det: att ta köket, på riktigt, och samtidigt passa på att inventera allt som gömmer sig i skåp och lådor.
Jag stod där och tänkte att om jag inte hinner allt, så måste jag i alla fall ta frysen. Den där frysen som har sett mig stoppa in “små projekt”, “bra att ha”, “det där tar jag sen” och “oj, det får inte ligga framme nu”-grejer i flera månader. Man hör nästan hur den suckar när man öppnar dörren.
Så nu blev det en sån där spontan, lite triumferande stund: Nu tar jag det! Köket, maten, ordningen — och frysen innan den spricker av ren protest.
Det är märkligt hur man kan känna sig både huslig och rebellisk samtidigt. Som om man gör något stort, fast det bara är att rensa bort tre halvätna påsar ärtor, en bortglömd buljongtärning och en mystisk låda märkt “??”.
Men ändå. Det är just de här små stunderna som gör hemmet levande. När man tar tag i något som har väntat alldeles för länge — och plötsligt känns det som att man får en ny start, mitt i vardagen.
I dag blev det inte att jag skrev i min trädgårdsjournal, hur gärna jag än hade velat. Jag har istället suttit och rättat till sådant som har tyngt ner sidan ett tag — små detaljer, färger, bakgrunder och sådant som man inte ser förrän man verkligen tittar.
Kort och gott: Det blev webbfix idag.
I dag var jag så vråltrött att jag totalt missade att göra matinventeringen. Suck. Det är egentligen något jag absolut måste göra — det var ett bra tag sedan sist, och jag vill ha det gjort innan november kommer smygande med sina ljusslingor och sin Noventstämning.
Men ibland blir det bara inte som man tänkt. Man går runt och gör det man måste, men hjärnan är som en seg kola och kroppen känns som om den går på halvfart. Och då faller vissa saker mellan stolarna, även sådant som är viktigt för att få ordning inför nästa månad.
Så… matinventeringen får vänta till imorgon. Jag tänker inte pressa mig i kväll. Ibland får man helt enkelt acceptera att tröttheten vann dagens runda — och ta nya tag när man vaknar med lite mer ork.
