... dina symboler här ...

Min allra första hemsida – ett tekniskt äventyr från stenåldern

av

Jag tittade igenom en gammal hårddisk häromdagen. Där låg min allra första hemsida. Jösses — det måste vara över 20 år sedan!

Jag minns hur jag satte mig vid datorn, full av entusiasm: “Nu ska jag skapa något fantastiskt!” Fem minuter senare: total kortslutning i hjärnan. FrontPage stirrade tillbaka som ett främmande språk, och jag tänkte: “Vad i all sin dar ska jag skriva om? För vem skulle vilja läsa om mig och mina djur?” Snacka om ångestattack.

Efter lite experiment med Microsoft Publisher lyckades jag få ihop några rader och bilder. Ringde kompisen för att visa mästerverket. Hon sa:

“Nja… den verkar bra, men lite svår att få överblick på.”

Jag fattade ingenting — jag såg ju sidan perfekt! Men hon körde Netscape, jag körde Explorer. Så jag laddade ner Netscape för att kolla. Och fick världens chock. Vadå “lite åt vänster”? Allt låg i en lång rad nedåt, så långt åt vänster att det såg ut som om sidan försökte fly från skärmen.

Jag hade lagt timmar på den där sidan. Men oj, vad man lärde sig. Och skrattade.

Så till alla som kämpar med sina hemsidor: Lycka till — och kom ihåg att det ska vara kul!

Mil, timmar och minnen

av

Dagens skrivuppmaning: Vilken är den längsta resa du någonsin har gjort? 

Det finns resor som är långa på kartan, och så finns det resor som är långa i kroppen. Och ibland är de inte samma sak.

Längst bort: Thailand

Om man bara tittar på avståndet är Thailand den resa som tog mig längst hemifrån. Det är något särskilt med att kliva av planet och känna den där tropiska värmen slå emot en som en mjuk vägg. Långt bort, men ändå lätt att älska.

Längst i ett sträck: Las Vegas – 11 timmar i luften

Den resa som kändes längst var däremot flygningen till Las Vegas. Elva timmar i ett enda svep — en sorts tidsbubbla där man hinner se tre filmer, dricka för mycket juice och undra om man någonsin kommer att känna golv under fötterna igen. Det är märkligt hur tiden kan sträckas ut när man sitter fast i en metalltub över Atlanten.

Numera: max 6 timmar

Med åren har vi blivit smartare. Vi delar upp resorna, låter världen komma i etapper. Sex timmar är lagom — man hinner landa både i kroppen och i landet.

Den episka bröllopsresan till Japan

Men den längsta resan i upplevelse var utan tvekan bröllopsresan till Japan. Inte för att den var en enda lång flygning — tvärtom. Vi gjorde den till en liten världsturné: 📄Bröllops Cermonin

  • Istanbul → Dubai (några dagar av guld, kryddor och kvällsvärme)
  • Dubai → Indien (bara en passage, men ändå en del av resans rytm)
  • Indien → Singapore (en dag av tropisk ordning och blommor)
  • Singapore → Japan (där vi stannade en vecka och lät allt sjunka in)

Det var som att resa genom olika kapitel av samma bok. Varje stopp en ny smak, en ny luft, en ny rytm. Och när vi till slut kom fram till Japan kändes det som att vi redan hade rest genom halva världen för att komma dit — vilket vi ju faktiskt hade.

Resor mäts inte bara i kilometer 

Ibland är den längsta resan den som tar flest timmar. Ibland är det den som har flest stopp. Och ibland är det den som förändrar en lite grann.

Den här gjorde allt.

309. Tinktur (133 av 182 )

av

Idag invigde jag den nya induktionshällen med två plattor ute i örteriet. Det kändes nästan högtidligt att slå på värmen för första gången och låta schampot sjuda i sin örtgryta. Doften av hibiskus och rosmarin fyllde luften, och allt omkring mig blev stilla — bara fåglarna och det svaga kluckandet från mjödet som jäser i hörnet.

Örteriet

Jag älskar att vara där ute i lugn och ro, bland flaskor, burkar och torkade blad. Mina tinkturer står på rad och väntar på att ses över, och jag har redan börjat planera en hibiskussprej för håret — något lätt, glansgivande och med den där röda tonen som bara hibiskus kan ge.

Mjödet bubblar långsamt, nästan som om det tänker efter mellan varje andetag. Det börjar klarna nu, och jag ser fram emot att hälla upp det på flaskor när vi kommer hem från vår resa till Dubrovnik. Tills dess får det stå där och mogna i sin egen takt, precis som allt annat här ute.

Krämig chorizo pasta med soltorkad tomat

av

Ingredienser

  • 320 g Pasta, välj en sort som fångar upp såsen bra
  • 200 g Chorizon, ta bort skinnet om det behövs och skär i mindre bitar
  • 1 st Lök, finhackad
  • 2 klyfta Vitlök, finhackade
  • 100g Soltorkade tomater i olja, dränerade och hackade
  • 2 msk Olivolja, från soltorkade tomater eller vanlig

Den krämiga såsen

  • 3 dl Grädde, matlagningsgrädde
  • 50 g Parmesanost, riven
  • Chorizo olja, sparas under stekning
  • 1 tsk Svartpeppar, nymalen

Garnering (valfritt)

kvist Färsk persilja, hackad

Instruktioner

1 Koka pastan enligt anvisningarna på förpackningen i saltat vatten. Spara cirka 1.5 dl av pastavattnet innan du häller av det.

2 Medan pastan kokar, hetta upp olivoljan i en stor stekpanna på medelvärme. Tillsätt chorizon och stek tills den är gyllene och har släppt ifrån sig det mesta av sitt fett. Ta upp chorizon med en hålslev och lägg åt sidan. Låt cirka 1 matsked av chorizofettet vara kvar i pannan.

3 Tillsätt den finhackade löken i pannan med chorizofettet och fräs tills den är mjuk och genomskinlig, cirka 3-5 minuter.

4 Tillsätt den finhackade vitlöken och de hackade soltorkade tomaterna. Fräs i ytterligare 1 minut tills det doftar gott.

5 Häll i grädden och låt det sjuda upp. Rör ner den rivna parmesanosten och låt den smälta in i såsen. Krydda med nymalen svartpeppar.

6 Tillsätt den stekta chorizon tillbaka i pannan med såsen. Rör om.

7 Häll av pastan och tillsätt den direkt i såsen i pannan. Vänd runt så att all pasta täcks av den krämiga såsen. Om såsen känns för tjock, späd med lite av det sparade pastavattnet tills önskad konsistens uppnås.

8 Servera genast. Garnera gärna med färsk hackad persilja.

Artikel