... dina symboler här ...

Mitt liv bland två gårdar – i bilder, ord och små ögonblick

Afrikahuset

av

I dag var både gubben och jag riktigt sugna på en liten utflykt. Vi åkte till  Afrikahuset och denna gången var det öppet. Jösses! Vad folk där var! Paret som ägde huset måste ha änglars tålamod med allt folk springandes i deras hem. Huset var så otroligt vackert och jag blev lite full i skratt när jag såg katten liga utsträckt i fåtöljen och sova stenhårt. Allt låg så perfekt och möblerna med sina tyger i alla färger gav ett så kraftigt intryck att katten bara såg så go ut. Bor ni i närheten eller bara har vägarna förbi, så är detta nästan ett måste att besöka.

Jag blev stormförtjust i en jättestor giraff som var på pricken lik den i filmen Madagaskar. Den såg så härligt söt och lite förvirrad ut, som ” Vad gör jag här!”  Det var för mycket folk runt omkring så jag kunde inte ta några kort på den. Den lite minde giraffen blev såld medan vi gick runt på övervåningen. Folket som var där handlade ganska mycket och framför allt kläderna.

Vi avslutade våran rundtur i Afrikahuset med att ta en god fika i hyddan. Det behövdes efter alla intryck, färger och framför allt efter allt folk. Jag har funderat på att sätta upp tyg vid uteplatsen och idag blev vi båda eniga att det kunde vara en bra idé om det blåser eller man bara vill sitta och mysa en stund. Skall gå ut och mäta i morgon. Efter Afrikahuset åkte vi vidare till Åkrabergs trädgårdar där det var Bondens dag.

Ja!! Det var öppet idag.

av

Lill-poalrn snackar med släktingar

Det här var sista helgen som Afrikahuset höll öppet – sedan tar de paus fram till november. Förra gången vi var där blev Lill-polarn så besviken när det var stängt, så den här gången avslöjade vi inte vart vi skulle. Vi sa bara att han kunde få hjälpa oss att välja växter till den övre dammen.

Vilken glädje när han insåg vart vi var på väg! Han studsade nästan ur bilen och jag började genast ångra att vi inte hade tagit med en sele. Han for fram mellan besökarna, vilt gestikulerande och pratande på om att han minsann också kom från en stam – en trädstam, med grenar “i alla länder”.

Det var mycket folk där, och många såg smått förvånade ut när Lill-polarn for förbi. Jag hörde några viskningar:
“Shit, sysslar de med voodoo här?” eller “Var det där en… pygmé?”
Jag kunde bara le. Lill-polarn i sitt esse går liksom inte att hejda.

Till slut hittade han någon att prata med – sin påstått “avlägsna gren”, Malvawolusker – och där stod de och snattrade i bästa samförstånd medan gubben och jag smet iväg för en fika. Han hade verkligen sin höjdarstund i dag, och för en gångs skull behövde vi inte köpa dubbla Raggarmeal på vägen hem som tröst.

Det svåra var i stället att få med honom därifrån. Han blev till och med erbjuden att följa med till Afrika – “om exakt 124 dagar”, som han noggrant räknade ut själv. Jag anar att jag får börja förbereda pass och vaccinationskort redan nu…

Lill-polarn har svårt att slita sig

Grillar korv

av

Grillar korv

Usch vilket väder! Regnet har vräkt ner hela dagen, och Lill-polarn såg lite blek och småfrusen ut efter att ha sprungit ut i omgångar för att försöka få in Pepper från stallet. Pepper tycker att det är alldeles för spännande där ute för att gå in, särskilt när det blåser och prasslar överallt. Han klarar sig egentligen bra själv nu, men Lill-polarn vill helst ha honom inne om kvällen – “det känns tryggare så”, säger han.

När jag äntligen klev innanför dörren ropade Lill-polarn glatt från vardagsrummet:
– Jag har grillat lite korv till dig!

Jag kände hur stressen slog till som en blixt. Hjälp! Han hade väl inte tänt öppna spisen?! Jag rusade in, hjärtat i halsgropen – men såg ingen rök, ingen eld och ingen Lill-polare heller. Först när jag kom in i datarummet fick jag syn på honom.

Där satt han leende med en prickigkorv på en sticka, riktad mot… ja, den fejkade öppna spisen – en sådan med små ljus och plastlågor som fladdrar.
– Micael har hjälpt mig tända, men han kunde nog inte! sa Lill-polarn bekymrat.
– Himla dålig futt på brasan, korven verkar inte bli varm?

Oj! Den bara lossade!

av

Till dig!

I dag tänkte jag passa på att rensa lite i rabatten när jag kom hem. Lill-polarn ville förstås vara med och hjälpa till – vilket jag starkt misstänker mest berodde på att Esmeralda ville sitta ute och njuta av vädret.

Vi gick ner och började rensa när Esmeralda plötsligt utbrast med glädje att rosenbusken fått nya knoppar. De första hade rådjuren tagit, men nu hade busken återhämtat sig och fått dubbelt upp.

– Åhh! Så vackra! sa hon drömskt.

Lill-polarn, ivrig som vanligt, rensade sig snabbt bort mot rosenbusken och innan jag hann blinka stod han där med en kvist full av knoppar i handen.
– Oj! Den lossnade visst! utbrast han oskyldigt.

Visst gjorde den! Först var jag på väg att bli irriterad, men så tänkte jag att det kanske är bättre att rosen får glädja någon, än att stå där ensam mitt i ogräset. Vem vet hur länge deras lilla romans varar – hösten känns redan som att den smyger sig på, så det gäller att ta vara på allt som blommar.

När de satte sig tillsammans på gärdsgården med rosen i handen fick Lill-polarn plötsligt ett poetiskt infall. Han tittade Esmeralda djupt i ögonen och sa med mjuk röst:

“Den gick av för din skull,
För din röst var så kärleksfull.
Jag blev knäsvag och föll för dig,
Snabbt som jag föll så tog jag rosen för dig min vackra tjej.”

Härlig Onsdag

av

I dag var det en perfekt kärring onsdag. Jag och Monica skulle rida i området och träna hästarna i den branta backen, medan Rosa och Elvy sopade stallväggar rent från damm och spindlar. Beethoven som haft lite problem i backarna har fattat att han måste ha upp huvudet mera och inte korsa benen som han gärna har gjort förut. Bellman har börjat att trycka på bra bak men jobbade nästan inget fram idag. Skall ta och tumköra honom mera så jag ser lite bättre hur han rör sig.

Så jag har haft kanon mysigt, medan Rosa var svart i nyllet och såg lite desperat ut, när hon frågade om jag haft så mycket damm innan. Har slarvat lite med att ta bort dammet , så nu var det äckligt mycket. Skickade in henne att börja med middagen medan jag och Elvy tog det sista i Bellmans box. Nu har jag bara en liten gång kvar så är stallet helt klart. Monica gjorde i ordning Beethovens huvudlag och pillade med sådant medan vi sopade. Sedan blev det god mat och pumpa diskussioner.

Artikel