Jag har testat den nya photoshopen, gillar den skarpt. Den har förbättrad klon verktyg men jag tycker fortfarande det är svårt att få till det så det inte syns att man varit framme och klonat. Jag ville inte att fiskelinan skulle synas på bilden, men om man tittar noga så syns det var den har varit. Får öva lite mera på att klona.
Hm… jag undrar om jag inte kommer att vara fullständigt gråhårig innan årets slut! Jag trodde verkligen att gubben skulle ha lite bättre koll på Lill‑Polarn än vad han visat hittills.
När jag kom hem stod Shakira fullkomligt uppstressad i hallen och släppte inte blicken från köksbordet en enda sekund. Orsaken satt där – mitt på bordet, bra i gasen och sjöng för full hals. Lill‑Polarn hade haft ett litet party helt på egen hand!
Han svor på heder och samvete att han trodde det var saft. Han hade varit på väg ut till kokhuset för att hjälpa till, men blev så törstig. “Det smakade lite starkt, men den var ju röd – så då måste det ha varit saft!” Men snälla nån, vem har röd sprit stående framme? Ja… tydligen jag. Ops!
Lite slarvigt, jag medger det – men han behöver ju inte känna, smaka och testa allt. Nu har jag i alla fall skickat honom i säng, och i morgon får han följa med till jobbet. Bakus in smellus eller ej.
I dag var det tänkt att Lill‑Polarn skulle hjälpa gubben ute i kokhuset, men han hade känt sig lite trött och snuvig. Gubben tyckte synd om honom och gav honom fingerdjuren som jag köpte på IKEA i går.
Så när jag kom hem satt Lill‑Polarn uppflugen på stegen och rabblade Shakespeare för glatta livet! Han såg för rolig ut där han satt, helt uppslukad av sitt eget lilla teaterprojekt tillsammans med fingerdjuren.
Mitt kök däremot… det var en helt annan historia. Tavlorna hade trillat ner från väggen, Shakiras vattenskål hade fått sällskap av en liten badboll (!), och nästan alla mina blommor låg huller om buller på golvet. Jag hade ju städat så fint i går!
Så nu har jag satt Lill‑Polarn på att städa upp efter sitt “uppträdande”. Han går här och muttrar om att jag har kvävt hans kreativitet och sabbat hans chans att få debutera på Metropolitan. Snacka om att vara uppe i det blå!
Härligt i helgen fick jag äntligen städat ur sovrummet, fattar inte varför allt hamnar där. Vill gärna ha det lite mysigt omkring mig på kvällarna och inte sitta bland kartonger och påsar. Nu är det en tid med mycket idrott som gubben ser på och jag ser ytterst sällan. Fast det mysiga är att gubben har börjat se på idrott uppe hos Tobias. Har sett att de har fått en annan far och son förhållande, inte att den varit dålig på något sett utan på ett mer vuxet sätt. Lite svårt att förklara men det är trivsamt.
Jag var nere hos Rosa idag och hämtade lyktorna som Ing-Britt hade köpt i Ullared. Jag tycker de är stört mysiga och lätta att flytta med sig. Så medan gubben och sönerna kollar handboll, så gottar jag mig med Tequila Rose ”Jordgubbslikör” och någon gammal härlig film.
I dag kom det lite pudersnö och blåste en hel del, så jag tyckte det var ett perfekt tillfälle att kolla våra fågelmatare. De var förstås helt tomma och behövde fyllas på. Jag tog fram ett par talgbollar som jag haft i rotkällaren under huset – men de visade sig vara rätt rejält gnagda av möss. Det blir till att ta en extra koll där nere, så vi inte har något litet bo på gång.
Lill‑Polarn tyckte det var jätteroligt att få vara med och fylla på matarna, och han har nu högtidligt bestämt att det ska vara hans uppgift att se till att de aldrig står tomma. Han tycker som jag att det är mysigt att stå och titta när fåglarna äter – men jag kom på honom med att själv stå och mumsa solrosfrön! Rackarn!
När vi skulle gå ut i dag kunde han inte hitta sin mössa och halsduk. Jag sa tydligt ifrån att han inte fick gå ut utan mössa. Och vad ser jag när jag tittar ut genom fönstret? Jo, där står han på stegen med sin nyinköpta toffla på huvudet!
Jaja – den värmer väl den också. Man tager vad man haver!
