Lill‑Polarn är definitivt modigare än jag. Han tyckte det var superspännande att gå ner i rotkällaren och titta på alla gamla flaskor och burkar som ligger där. Nu har det börjat torka upp ganska bra där inne och ser faktiskt rätt hyfsat ut, men jag vet inte riktigt om jag har någon större användning av den. Jag har cellskräck, så det blir nog inte att jag går in där i första taget.
Jag vill i alla fall städa ur den på trasiga flaskor och försöka hålla den fräsch, så att väggarna inte rasar in om det kommer in för mycket vatten.
Lill‑Polarn däremot vill ha rotkällaren som sin egen borg! Jag vet bara inte om det är så käckt att han är där inne ensam. Jag trodde först att jag kunde använda källaren som lite “avskräckning” när han busat för mycket – men det sprack på direkten. Han är alldeles för äventyrslysten för att låta sig skrämmas av lite jordväggar och spindelnät.
