




Det är alltid lika kul att upptäcka nya favoriter från år till år, och nu när vi sett hur bra patissonerna trivdes här hemma vill jag gärna prova fler sorter. Nästa säsong hoppas jag kunna få tag på den gröna tefats-pumpan, som lär vara lika charmig som sina vita och gula kusiner. Dessutom vill jag gärna odla olika sorters auberginer – de finns ju i så många spännande färger och former.
Trädgården fortsätter att överraska och inspirera, och planerna inför nästa odlingssäsong är redan i full gång!

Ett litet knep jag börjat med är att lägga i ett par droppar Yes i blandningen. Det låter kanske enkelt, men effekten är oväntat bra! Smutsen fastnar inte lika lätt, och framför allt blir det mycket enklare att torka bort märken när eleverna råkat använda speglarna som ritbord för touchpennor.


Ett spindelnät är både praktiskt och poetiskt: praktiskt för spindeln, som bokstavligen håller i trådarna för sin överlevnad, och poetiskt för oss som betraktare, som kan se det som en symbol. Det påminner mig om att vi alla ibland försöker väva våra egna trådar i vardagen – att hålla ihop, hålla fast eller rent av hålla i trådarna när livet blir lite kaotiskt.

Kanske är det därför spindelnät berör mig så mycket: de är ömtåliga men uthålliga, tillfälliga men ständigt återuppbyggda. Ett vackert exempel på naturens balanserade envishet.