
Rosa har gjort den här fina sommarkransen, hon gjorde en till jul också. Jag har material över så jag funderar också på att göra en när jag gör om lite i köket. Jag äskar att sitta vid köksön och ha kransen, vedspisen och lite ljus tända på helgen.

Ett litet knep jag börjat med är att lägga i ett par droppar Yes i blandningen. Det låter kanske enkelt, men effekten är oväntat bra! Smutsen fastnar inte lika lätt, och framför allt blir det mycket enklare att torka bort märken när eleverna råkat använda speglarna som ritbord för touchpennor.


Ett spindelnät är både praktiskt och poetiskt: praktiskt för spindeln, som bokstavligen håller i trådarna för sin överlevnad, och poetiskt för oss som betraktare, som kan se det som en symbol. Det påminner mig om att vi alla ibland försöker väva våra egna trådar i vardagen – att hålla ihop, hålla fast eller rent av hålla i trådarna när livet blir lite kaotiskt.

Kanske är det därför spindelnät berör mig så mycket: de är ömtåliga men uthålliga, tillfälliga men ständigt återuppbyggda. Ett vackert exempel på naturens balanserade envishet.

Så här kommer min tolkning av mars i augusti – ingen blommande krokus, men en glad (och lite godissugen) trädgårdsälskare på sin paus.