... dina symboler här ...

333. Utekatt  (85 av 182)

av

Det är snart två år sedan Gustav dök upp i vår trädgård. En dag bara stod han där, lite försiktigt i utkanten, mager och hungrig, som om han inte riktigt visste om han vågade lita på oss.

Vi har fortfarande ingen aning om var han kom ifrån. Ingen som saknade honom, ingen som frågade. Han bara… valde oss.

Trots att vi har två hundar tog han sig hit, dag efter dag. Modigare för varje gång. Först höll han avstånd, åt snabbt och försvann igen. Men sakta började han stanna kvar lite längre. Titta. Lyssna. Kanske känna att det här var en plats där han fick vara.

Och vi kunde ju inte låta bli att bry oss.

Så blev han Gustav.

Idag är det svårt att tänka sig gården utan honom. Han hör till nu, som en självklar del av allt det levande här – bland rabatter, grässtrån och vardagens små stunder. Inte längre den där försiktiga främlingen, utan en trygg och kär liten själ som valt sitt hem.

Ibland undrar jag fortfarande var hans resa började. Men kanske är det inte det viktigaste.

Det viktigaste är att han kom fram.

Vilken film eller bok har inspirerat dig att resa?

av

Det finns vissa filmer och böcker som stannar kvar lite extra länge i hjärtat. Som inte bara berättar en historia, utan som öppnar en dörr till en plats man plötsligt längtar till – på riktigt.

För mig är en sådan film French Kiss från 1995. Den där känslan av att resa genom ett soligt Frankrike, med vinrankor som står i prydliga rader över böljande landskap… det är något alldeles särskilt. Ljuset, värmen, enkelheten – allt känns så levande och samtidigt så lätt. Som om livet där följer en annan rytm.

Jag har alltid dragits till just det där – landskapet, dofterna, tempot. Kanske är det därför även italienska filmer, och inte minst Under Toscanas sol, har gjort så starkt intryck. De där gyllene fälten, de gamla husen, maten, gemenskapen… det väcker en längtan efter något mer än bara en resa. Nästan som ett annat sätt att leva.

072

Och det fina är att det inte bara stannade vid en dröm. Vi har faktiskt varit i både Frankrike och Italien. Att få uppleva de där miljöerna i verkligheten – att stå där bland vinrankorna och känna värmen från solen – det var precis lika magiskt som man föreställer sig.

Under en period funderade vi till och med på att flytta till Italien. Tänk att få vakna upp varje dag till det ljuset, odla egna tomater, ha nära till både natur och kultur… det är en tanke som fortfarande finns kvar, någonstans.

Kanske är det just det som är så fint med inspiration från film och böcker. De planterar små frön av längtan. Och ibland, om man har tur – eller mod – så växer de till något verkligt.

Dag 1 – Grön morgon

av

Dagen börjar i det ljusa gröna: matcha, moringa och citronmeliss som öppnar kroppen långsamt.

Morgon – Smoothie

Kiwi och pumpafrön ger små gnistor av mineraler.

  • 1 tsk matcha
  • 1 tsk moringa
  • 5–7 färska citronmelissblad (eller ½ tsk torkad)
  • 1 kiwi (skalad)
  • 1 banan
  • 1 tsk pumpafrön
  • 2–3 dl mandelmjölk
  • Ev. 2 msk yoghurt om du vill ha krämighet

Lunch: Avokadosallad med bacon och spenat

Ingredienser

  • 1 grillad kyckling (eller två grillade kycklingfiléer
  • Sallad (Babyspenat, råa rödbetor)
  • 1 paket bacon
  • smör
  • olivolja, balsamvinäger
  • salt, peppar
  • eko citronpeppar
  • 1 avokado

Instruktioner

  • Stek baconet knaprigt. 
  • skär kycklingen i mindre bitar.
  • Fördela sedan sallad, kyckling och knaperstekt bacon på tallrikar. Krydda och ringla lite olivolja, chilli ovanpå. Avsluta med skivad avokado.

Kväll: Nässelte med en skiva citron

Under dagen har kroppen fått sin dos av B‑vitaminer, folat, zink, krom, grönt te och chili

mjuk energi och värme

Krämig Jordärtskocksoppa

av

Det finns något alldeles särskilt med de där dagarna när man låter trädgården bestämma middagen. Idag var en sådan dag. Jag kände inte för att planera eller handla – utan gick helt enkelt ut och plockade det som fanns.

Blomkålen har visserligen haft det lite kämpigt i år, ganska angripen som den blivit, men i tunneln har jag ändå fått fram riktigt fina huvuden. Det är alltid lika fascinerande hur mycket bättre vissa saker trivs där inne, lite mer skyddade från väder och ohyra.

Jordärtskockorna däremot – de bara levererar! Jag har mängder, och det känns nästan som en liten skatt varje gång man gräver upp dem ur jorden. Och löken i år, ja den blev verkligen fin. Så där lagom stor och fast, precis som man vill ha den.

Så det fick bli en krämig soppa på dagens skörd. En sådan där enkel, rustik måltid som smakar så mycket mer när man vet att allt kommer från den egna jorden. Lite lök som fick fräsa mjuk, blomkål och jordärtskockor i bitar, buljong och en skvätt grädde – och så mixa till en len soppa.