... dina symboler här ...

Fotoprojekt

200. Morrhår (85 av 182)

av
200. Morrhår (85 av 182)


Det finns något alldeles speciellt med hur katter sover. Vissa kryper ihop till små runda bollar, andra kurar tätt intill filtar och kuddar. Och så finns Gustav.

När Gustav bestämmer sig för att vila väljer han alltid den mest lättsamma, komiska och totala avslappning man kan tänka sig. Han vräker ut sig mitt i soffan och sträcker på sig som om han ägde hela vardagsrummet. Benen åt alla håll, magen i vädret – det är svårt att inte le när man ser honom ligga där.

Något annat som gör hans tupplurar ännu mer charmiga är hans ljud. Gustav ser nämligen ut att ha ett litet överbett, och det gör att han ibland ger ifrån sig små snarkningar, läten och suckar när han sover. Nästan som om han levde sitt eget lilla drömliv som pågår parallellt med vår vardag.

Gustav

359. Önskemål (84 av 182)

av

359. Önskemål (84 av 182)

I morse blev jag glad när Rosa kom förbi och sa att hon ville göra mer schampo. Hon hade verkligen snålat med det sista i flaskan – till och med spätt ut den så mycket det bara gick. Sån igenkänning! Jag hade redan gjort mitt schampo  eftersom jag ville ha lite andra örter. 

Örter till Shampo

Dessa örter använde jag: Brännässla, åkerfräken,salvia, rosmarin,björklöv safflor, rosenblad.

Vi älskar verkligen vårt hemmagjorda schampo baserat på örtavkok. Det känns så lyxigt och rent att använda något vi själva kokat ihop, helt utan onödiga kemikalier. Dessutom vet vi exakt vad vi smörjer in hår och hårbotten med, vilket känns både tryggt och naturligt.

Örtkok

Det bästa kanske ändå är priset – förutom effekten! Att använda örter som kamomill, nässla eller rosmarin kostar nästan ingenting jämfört med butiksschampon och räcker längre än man tror. Håret känns friskare och mjukare, vi slipper både kliande hårbotten och uttorkade längder. Och lukten är magisk! Denna gången hade vi hälften ricinolja/olivolja vilket gjorde håret betydligt mjukare.

162. Krita (83 av 182)

av

162. Krita (83 av 182)

Idag fick jag hoppa in och städa i friidrottshallen medan Mauro är på en välförtjänt semester. Det är alltid lite speciellt att gå runt där i tystnaden, när hallen är tom och ekot från alla träningar bara finns kvar som ett minne i väggarna.

När jag svepte med blicken över golvet såg jag små färgklickar som bröt av mot den annars neutrala ytan – kritor och pärlor. De låg utspridda här och där, som små bevis på allt som händer utanför själva träningen.

162. Krita (83 av 182)

Tydligen har barnen, som väntar på sina syskon som springer, hoppar längd eller testar andra grenar, spenderat tiden med att rita och pyssla. Jag kunde nästan se framför mig hur de suttit i en liten ring på golvet, koncentrerade över sina konstverk eller noggrant trädda pärlhalsband.

Det slog mig att friidrottshallen inte bara är en plats för sport – den är också en mötesplats, en trygg punkt där både rörelse och kreativitet får plats. De där kritorna och pärlorna kanske bara är små saker, men för mig blev de en påminnelse om den gemenskap och värme som finns mellan dessa väggar.

273. Slända (82 av 182)

av

273. Slända (82 av 182)

Nu är det verkligen liv och rörelse vid dammen varje dag. Trollsländorna har börjat svärma i mängder, och deras glänsande vingar glittrar i solen när de flyger runt vattnet. Det känns som att hela dammen har vaknat till liv tack vare dessa vackra insekter.

Vi har kvar plasthölje från hästtransporten som vi planerar att göra om till en liten damm. Än så länge har det samlats lite vatten där, och tro mig – det har lockat till sig fler trollsländor än jag kunnat ana! Igår när jag var ute och rensade kring vattnet var det fullt av trollsländor som surrade omkring mig. Det blev nästan lite för mycket, även om de är så vackra att titta på.

Slända
Att se trollsländorna dansa över vattnet är en sann sommarkänsla. Jag ser verkligen fram emot att göra klart dammen och hoppas att våra bevingade vänner fortsätter att trivas hos oss!

149. Karta (81 av 182)

av

149. Karta (81 av 182)

När vi köpte gården för drygt 20 år sedan fick vi med oss mer än bara hus och mark – vi fick också en hög med gamla kartor. De låg där, lite gulnade i kanterna, som om de bar på små hemligheter från förr.

Enligt mäklaren gick tomtgränsen ”sisådär vid muren… typ”. Det kändes inte som en exakt vetenskap direkt, och utan GPS-mätning eller laserinstrument fick vi helt enkelt gå på magkänslan.

Karta

Så när det var dags att sätta upp staketet, ja… vi drog det på ett ungefär. Inga millimeterprecisioner här inte! Troligtvis har vi naggat lite på kommunens mark – men det är bara fråga om ett dike och en smal remsa gräs. Inget någon verkar ha saknat, och diket ligger kvar där det alltid gjort, stilla och oberört.

På något vis är det en del av charmen  – allt är inte hugget i sten. Och muren? Ja, den står där som ett slags tidsmarkör, en påminnelse om att vissa gränser kanske inte alltid behöver vara så exakta.