... dina symboler här ...

När blev 30 bara en rekommendation?

Jag blir så trött på bilisterna som kör förbi gården. Det är 30 km/h här, men det verkar vara väldigt få som bryr sig.

I dag höll Gustav på att bli påkörd. En tonåring som såg händelsen reagerade direkt på hur fort bilarna körde. Om en ungdom står och tycker att trafiken går för fort, då säger det ganska mycket.

Det som gör mig mest förbannad är att förarna faktiskt ser katten. De ser honom, men de verkar inte tycka att de behöver sakta ner ändå.

På vägen hem fick jag till och med gå ut i körbanan för att få en bilist att reagera. Resultatet? Föraren gasade på i stället för att lätta på foten.

Så nu har vi fått fatta ett beslut. Gustav får stanna inne när vi går ut med hundarna. Inte för att han vill det. Tvärtom. Han älskar att följa med oss och hundarna på promenad. Om han blir kvar hemma går han på insidan av fönstren och skriker efter oss. 📰 Mao på promenad

Men alternativet känns värre. Vi kan inte riskera att han blir påkörd av någon som tycker att hastighetsbegränsningar är valfria. 📰 Påkörd

Och som om det inte räckte finns ett annat problem. Alla dessa människor som låter sina hundar springa lösa och sedan säger:

”Han är så snäll, han vill bara hälsa.”

Ärligt talat, hur tänker man då?

Alla vill inte hälsa. Alla djur vill inte hälsa. Alla situationer passar inte för ett möte mellan främmande djur.

Det spelar ingen roll hur snäll du tycker att din hund är. Det räcker med en sekunds missbedömning för att något ska gå väldigt fel.

Så Gustav får vara inne tills vidare. Inte för att han vill det, och inte för att vi vill det. Utan för att vissa människor inte verkar förstå att deras bekvämlighet aldrig är viktigare än någon annans säkerhet. 📰 Hundpromenad

Det gör mig både arg och ledsen.

För Gustav vill bara vara med sin flock.

Kärt återbesök

Nu har vi sett igelkotten två gånger, så förmodligen bor han någonstans här i närheten. Det märktes tydligt att det var en gammal bekant, för han brydde sig inte det minsta om hundarna utan knatade runt i godan ro, som om han ägde hela tomten.

Igelkott

Men idag ville han inte ha någon mat. Det var förstås till stor glädje för Jippy, som snabbt åt upp alltihop – ifall igelkotten plötsligt skulle komma tillbaka och ändra sig.

Man kan aldrig vara nog försiktig när man har en konkurrent i närheten.

Igelkott

Kärt besök

Äntligen har vi fått besök av en igelkott igen! Det var verkligen på tiden – förra året såg vi inte en enda, så det här känns extra roligt.

Min mat

Hundarna kände direkt att något var på gång och lokaliserade snabbt var den lilla besökaren höll till. Nu är de försiktiga och håller mest koll på avstånd. De smyger fram, spanar en stund och sätter sig sedan och vakar över vad som händer, som små vakthundar med stort tålamod.

Igelkott

För tre år sedan hade vi fullt av igelkottsbebisar här på gården. Då fick de mat varje dag och blev snabbt vana vid att det är en trygg plats att komma till. Det känns fint att kanske få uppleva något liknande igen.

Jag var lite orolig för hur Gustav skulle reagera – om han skulle gå på igelkotten – men det visade sig att han mest blev sur över att vi bjöd den på hans blötfoder. Det säger en hel del om vem som egentligen bestämmer här hemma.

241. Reptil (65 av 182)

Gustav är verkligen duktig på att hålla efter mössen här på gården, och det uppskattar vi ju. Men ibland får han för sig att komma hem med lite… annat.

Som i dag, när han stolt tassade fram med en huggorm.

Gustav på jakt

Problemet är bara att han inte alltid tänker hela vägen – utan gärna släpper sina fynd precis framför hundarna. Det blir minst sagt livat då, både för oss och djuren.

Ja, man vet aldrig riktigt vad han tänker komma hem med härnäst…

Charmtrollet Gustav

Gustav

Det är något alldeles speciellt med vår Gustav. Han älskar verkligen att vara ute – särskilt när hundarna ska på promenad. Så fort han anar att vi är på väg ut, börjar han mjaua högt och envist, som om han tänker: ”Ingen går utan mig!”

Gustav

När han väl får följa med, rusar han omkring bland träden, hoppar upp på stammarna och följer hundarna med nyfiken blick. Man riktigt ser hur han njuter – svansen högt, öronen spetsade och ögonen fulla av bus. Hundarna verkar tycka att han är en del av gänget nu, och tillsammans blir de ett riktigt charmigt sällskap ute i trädgården.

Gustav

Det är sådana stunder som gör vardagen så härlig – när alla djuren får vara ute, roa sig och bara vara.

Artikel