Om jag fick radera en trend från historien – bara sudda ut den helt och hållet – då hade jag inte tvekat en sekund.
Plyschens mjukisdress.
Ni vet precis vad jag menar. Den där märkliga kombinationen av “mys” och “vad i hela världen tänkte vi egentligen?”. Färger som tog i från tårna – skrikig rosa, bländande turkos… och ja, vinröd.
För jag ska erkänna en sak.
Jag hade en.
En vinröd.
Och då tyckte jag säkert att jag var både bekväm och lite smått elegant. I efterhand känns det mer som att jag gick runt i något som liknade en korsning mellan sofföverdrag och träningskläder – med en glans som inte gick att ignorera.
Passformen var inte heller att leka med. Antingen satt den som gjuten (lite för gjuten…) eller så hängde den som om den tappat livsgnistan helt. Det fanns inget lagom.
Men vi bar dem ändå. Med stolthet!
Idag kan jag skratta åt det, och det gör jag gärna. Men om någon försöker väcka den trenden till liv igen… då gömmer jag mig bakom närmaste rabatt och låtsas att jag aldrig varit med.
Fast den vinröda… ja, den glömmer man inte i första taget.
