Osäkerhet kan komma plötsligt. Den kan dyka upp inför något vi egentligen ser fram emot, när vi står inför en uppgift eller när tankarna börjar måla upp scenarier som kanske aldrig kommer att hända.
För mig hjälper det att andas lugnt och påminna mig själv om att känslan snart går över. Jag behöver inte lösa allt på en gång. Det räcker att ta ett steg i taget.
Om en timme har jag fotograferat alla människor som jag ska fotografera på ett bröllop. När jag tänker så känns uppgiften kanske stor och lite överväldigande. Därför försöker jag koncentrera mig på nästa steg: vem ska fotograferas nu, var ska personen stå och hur vill jag fånga ögonblicket?
Sedan tar jag nästa steg. Och nästa.
När fotograferingen är klar väntar något som jag redan nu kan föreställa mig. Jag sitter hemma i soffan med en underbar måltid från thairestaurangen framför mig. Ljusen är tända, en brasa sprakar och i bakgrunden slötittar jag på något mysigt program.
Den bilden hjälper mig att komma ihåg att även en stund av osäkerhet har ett slut. Det finns något på andra sidan – vila, värme och känslan av att ha klarat av det jag skulle göra.
Ofta är osäkerheten dessutom obefogad. Det som kändes så stort innan blir kanske inte alls så svårt när jag väl är där. Ibland går fotograferingen bättre än jag vågat hoppas på, och jag upptäcker att jag faktiskt har haft kontroll hela tiden.
Kanske behöver vi inte alltid bli av med osäkerheten. Kanske kan vi låta den finnas där en stund, samtidigt som vi andas lugnt och fortsätter framåt.
Ett andetag.
Ett steg.
En uppgift i taget.
Och sedan väntar soffan, de tända ljusen och den sprakande brasan.
