Dagens utflykt till Montenegro bjöd på många fina stunder, men den som fastnade mest hos mig var ändå Lady of the Rocks i Perast. Jag hade inte väntat mig så mycket av kyrkan — från utsidan såg den ganska enkel ut, nästan som vilken liten kustkyrka som helst.
Men oj… så fel jag hade.
När vi klev in öppnade sig en helt annan värld. Den lilla kyrkan var full av detaljer, historia och små skatter som gjorde att man ville gå långsamt, titta nära och låta allt sjunka in. Den lilla museidelen var så mysig, nästan som ett hem snarare än ett museum. Broderier, tavlor, gamla föremål och berättelser som låg tätt packade i rummen, som om de ville viska sin historia till oss.
Lady of the Rocks av Ingalill Sjögren
Och Perast själv… vilken charm. Den lilla kuststaden låg där som en stilla pärla, med stenhus, glittrande vatten och en lugn rytm som gjorde att man automatiskt sänkte axlarna. Det blev dagens roligaste stopp, helt enkelt. En sådan plats där man känner att man vill stanna lite längre, kanske ta en kaffe, kanske bara sitta och titta på båtarna som glider förbi.
Det är fint när en plats överraskar en så. När något som ser enkelt ut visar sig vara fullt av liv, värme och små berättelser.
