Det är något särskilt med den allra första svängen ut på morgonen. När hundarna tassar ut med mjuka steg och världen fortfarande ligger kvar i sin tystnad. Jag älskar att gå den rundan — den där som inte är för att motionera eller hinna något, utan bara för att landa i dagen.
Vi går över gårdsplanen och jag låter blicken svepa över tomten, som jag alltid gör. Ser om viltsvinen varit i farten under natten, om något är omrört eller om spåren ligger kvar som små berättelser i gräset. Morgonljuset letar sig fram mellan träden, försiktigt först, som om det inte vill störa. Daggen glimmar i varje strå, och hundarna nosar runt med den där nyfikna självklarheten som bara djur har.
Det är en stund av stillhet. En sådan som inte behöver ord eller planer. Bara andetag, ljus, mark under fötterna och hundar som rör sig tryggt vid min sida. Varje morgon börjar lite bättre när vi tar den svängen tillsammans.
