Mina rosenskäror lyser i mjuka pasteller — från djup cerise till mildaste rosa, vidare mot nästan vitt och små solgula toner. En stilla explosion av färg som verkligen är en fröjd för ögat.
Mitt liv bland två gårdar – i bilder, ord och små ögonblick
Mil, timmar och minnen
Dagens skrivuppmaning: Vilken är den längsta resa du någonsin har gjort?
Det finns resor som är långa på kartan, och så finns det resor som är långa i kroppen. Och ibland är de inte samma sak.
Längst bort: Thailand
Om man bara tittar på avståndet är Thailand den resa som tog mig längst hemifrån. Det är något särskilt med att kliva av planet och känna den där tropiska värmen slå emot en som en mjuk vägg. Långt bort, men ändå lätt att älska.
Längst i ett sträck: Las Vegas – 11 timmar i luften
Den resa som kändes längst var däremot flygningen till Las Vegas. Elva timmar i ett enda svep — en sorts tidsbubbla där man hinner se tre filmer, dricka för mycket juice och undra om man någonsin kommer att känna golv under fötterna igen. Det är märkligt hur tiden kan sträckas ut när man sitter fast i en metalltub över Atlanten.
Numera: max 6 timmar
Med åren har vi blivit smartare. Vi delar upp resorna, låter världen komma i etapper. Sex timmar är lagom — man hinner landa både i kroppen och i landet.
Den episka bröllopsresan till Japan
Men den längsta resan i upplevelse var utan tvekan bröllopsresan till Japan. Inte för att den var en enda lång flygning — tvärtom. Vi gjorde den till en liten världsturné: Bröllops Cermonin
- Istanbul → Dubai (några dagar av guld, kryddor och kvällsvärme)
- Dubai → Indien (bara en passage, men ändå en del av resans rytm)
- Indien → Singapore (en dag av tropisk ordning och blommor)
- Singapore → Japan (där vi stannade en vecka och lät allt sjunka in)
Det var som att resa genom olika kapitel av samma bok. Varje stopp en ny smak, en ny luft, en ny rytm. Och när vi till slut kom fram till Japan kändes det som att vi redan hade rest genom halva världen för att komma dit — vilket vi ju faktiskt hade.
Resor mäts inte bara i kilometer
Ibland är den längsta resan den som tar flest timmar. Ibland är det den som har flest stopp. Och ibland är det den som förändrar en lite grann.
Den här gjorde allt.
309. Tinktur (133 av 182 )
Idag invigde jag den nya induktionshällen med två plattor ute i örteriet. Det kändes nästan högtidligt att slå på värmen för första gången och låta schampot sjuda i sin örtgryta. Doften av hibiskus och rosmarin fyllde luften, och allt omkring mig blev stilla — bara fåglarna och det svaga kluckandet från mjödet som jäser i hörnet.
Jag älskar att vara där ute i lugn och ro, bland flaskor, burkar och torkade blad. Mina tinkturer står på rad och väntar på att ses över, och jag har redan börjat planera en hibiskussprej för håret — något lätt, glansgivande och med den där röda tonen som bara hibiskus kan ge.
Mjödet bubblar långsamt, nästan som om det tänker efter mellan varje andetag. Det börjar klarna nu, och jag ser fram emot att hälla upp det på flaskor när vi kommer hem från vår resa till Dubrovnik. Tills dess får det stå där och mogna i sin egen takt, precis som allt annat här ute.
Krämig chorizo pasta med soltorkad tomat
Ingredienser
- 320 g Pasta, välj en sort som fångar upp såsen bra
- 200 g Chorizon, ta bort skinnet om det behövs och skär i mindre bitar
- 1 st Lök, finhackad
- 2 klyfta Vitlök, finhackade
- 100g Soltorkade tomater i olja, dränerade och hackade
- 2 msk Olivolja, från soltorkade tomater eller vanlig
Den krämiga såsen
- 3 dl Grädde, matlagningsgrädde
- 50 g Parmesanost, riven
- Chorizo olja, sparas under stekning
- 1 tsk Svartpeppar, nymalen
Garnering (valfritt)
kvist Färsk persilja, hackad
Instruktioner
1 Koka pastan enligt anvisningarna på förpackningen i saltat vatten. Spara cirka 1.5 dl av pastavattnet innan du häller av det.
2 Medan pastan kokar, hetta upp olivoljan i en stor stekpanna på medelvärme. Tillsätt chorizon och stek tills den är gyllene och har släppt ifrån sig det mesta av sitt fett. Ta upp chorizon med en hålslev och lägg åt sidan. Låt cirka 1 matsked av chorizofettet vara kvar i pannan.
3 Tillsätt den finhackade löken i pannan med chorizofettet och fräs tills den är mjuk och genomskinlig, cirka 3-5 minuter.
4 Tillsätt den finhackade vitlöken och de hackade soltorkade tomaterna. Fräs i ytterligare 1 minut tills det doftar gott.
5 Häll i grädden och låt det sjuda upp. Rör ner den rivna parmesanosten och låt den smälta in i såsen. Krydda med nymalen svartpeppar.
6 Tillsätt den stekta chorizon tillbaka i pannan med såsen. Rör om.
7 Häll av pastan och tillsätt den direkt i såsen i pannan. Vänd runt så att all pasta täcks av den krämiga såsen. Om såsen känns för tjock, späd med lite av det sparade pastavattnet tills önskad konsistens uppnås.
8 Servera genast. Garnera gärna med färsk hackad persilja.
Flexibilitet: Nyckeln till billiga resor
Dagens skrivuppmaning: Vilket är ditt bästa tips för budgetresor?
Det finns många knep för att resa billigt — men inget slår flexibilitet. Det är den där lilla öppningen i kalendern, den där viljan att åka en tisdag istället för en lördag, som plötsligt gör resor nästan löjligt prisvärda.
Vi har själva sett det i praktiken. En gång tog vi en tredagarsresa tillGdansk Polen för 150 kronor, ospecificerat. Kompisen sa att det “aldrig brukar vara fullt”, och det var det inte — vi fick till och med sitta bredvid varandra. Hade vi valt en annan dag hade priset varit flera gånger högre. Det är just det som är grejen: när man låter resan anpassa sig efter priset istället för tvärtom, öppnar världen sig på ett helt annat sätt.
Vi har också börjat boka hösten redan under sommaren. Det är då priserna är som snällast, och vi vet att vi ändå vill vara hemma under juli och augusti — njuta av odlingstunnlarna, värmen, projekten som alltid ligger och väntar. Att resa under lågsäsong är inte bara billigare, det är lugnare, mjukare, mer harmoniskt. Man slipper trängseln, får bättre boenden och kan välja lägenheter eller hus utan att det blir dyrare — särskilt när hela familjen följer med.
Budgetresor handlar egentligen inte om att snåla. Det handlar om att välja rätt tid, våga vara spontan, och låta livet styra resandet istället för tvärtom. När man gör det blir resorna både billigare och rikare.
