... dina symboler här ...

Mitt liv bland två gårdar – i bilder, ord och små ögonblick

Krämig chorizo pasta med soltorkad tomat

Ingredienser

  • 320 g Pasta, välj en sort som fångar upp såsen bra
  • 200 g Chorizon, ta bort skinnet om det behövs och skär i mindre bitar
  • 1 st Lök, finhackad
  • 2 klyfta Vitlök, finhackade
  • 100g Soltorkade tomater i olja, dränerade och hackade
  • 2 msk Olivolja, från soltorkade tomater eller vanlig

Den krämiga såsen

  • 3 dl Grädde, matlagningsgrädde
  • 50 g Parmesanost, riven
  • Chorizo olja, sparas under stekning
  • 1 tsk Svartpeppar, nymalen

Garnering (valfritt)

kvist Färsk persilja, hackad

Instruktioner

1 Koka pastan enligt anvisningarna på förpackningen i saltat vatten. Spara cirka 1.5 dl av pastavattnet innan du häller av det.

2 Medan pastan kokar, hetta upp olivoljan i en stor stekpanna på medelvärme. Tillsätt chorizon och stek tills den är gyllene och har släppt ifrån sig det mesta av sitt fett. Ta upp chorizon med en hålslev och lägg åt sidan. Låt cirka 1 matsked av chorizofettet vara kvar i pannan.

3 Tillsätt den finhackade löken i pannan med chorizofettet och fräs tills den är mjuk och genomskinlig, cirka 3-5 minuter.

4 Tillsätt den finhackade vitlöken och de hackade soltorkade tomaterna. Fräs i ytterligare 1 minut tills det doftar gott.

5 Häll i grädden och låt det sjuda upp. Rör ner den rivna parmesanosten och låt den smälta in i såsen. Krydda med nymalen svartpeppar.

6 Tillsätt den stekta chorizon tillbaka i pannan med såsen. Rör om.

7 Häll av pastan och tillsätt den direkt i såsen i pannan. Vänd runt så att all pasta täcks av den krämiga såsen. Om såsen känns för tjock, späd med lite av det sparade pastavattnet tills önskad konsistens uppnås.

8 Servera genast. Garnera gärna med färsk hackad persilja.

Flexibilitet: Nyckeln till billiga resor

Dagens skrivuppmaning: Vilket är ditt bästa tips för budgetresor?

Det finns många knep för att resa billigt — men inget slår flexibilitet. Det är den där lilla öppningen i kalendern, den där viljan att åka en tisdag istället för en lördag, som plötsligt gör resor nästan löjligt prisvärda.

Vi har själva sett det i praktiken. En gång tog vi en tredagarsresa till📄Gdansk Polen för 150 kronor, ospecificerat. Kompisen sa att det “aldrig brukar vara fullt”, och det var det inte — vi fick till och med sitta bredvid varandra. Hade vi valt en annan dag hade priset varit flera gånger högre. Det är just det som är grejen: när man låter resan anpassa sig efter priset istället för tvärtom, öppnar världen sig på ett helt annat sätt.

Vi har också börjat boka hösten redan under sommaren. Det är då priserna är som snällast, och vi vet att vi ändå vill vara hemma under juli och augusti — njuta av odlingstunnlarna, värmen, projekten som alltid ligger och väntar. Att resa under lågsäsong är inte bara billigare, det är lugnare, mjukare, mer harmoniskt. Man slipper trängseln, får bättre boenden och kan välja lägenheter eller hus utan att det blir dyrare — särskilt när hela familjen följer med.

Budgetresor handlar egentligen inte om att snåla. Det handlar om att välja rätt tid, våga vara spontan, och låta livet styra resandet istället för tvärtom. När man gör det blir resorna både billigare och rikare.

Vem är din favorit tecknad figur?

 

Alla har vi en tecknad figur som fastnar lite extra. Vissa väljer någon cool superhjälte. Andra väljer någon glittrig prinsessa.

Jag? Jag valde en lurvig svart klump med konstnärsambitioner.

Barbaskön.

Det är något så fantastiskt med en figur som ser ut som en sotig potatis men ändå lyckas vara både charmig, kreativ och full av liv. När Barbapappa rullade in på TV‑rutan var jag helt såld. Och Barbaskön… ja, han var som en liten fluffig själ som bara ville måla, skapa och ibland försvinna bakom ett staffli för att undvika familjens kaos.

Och det bästa? Han kunde ändra form. Jag menar — vilken unge vill inte ha den superkraften? Tänk att kunna bli en stege när man behöver nå något, en boll när man vill rulla iväg från tråkiga vuxna, eller en perfekt rund form när man bara vill… ja, vara rund.

Barbaskön var min favorit då. Och om jag ska vara helt ärlig: han är det fortfarande. Man glömmer inte sin första lurviga idol.

Artikel