... dina symboler här ...

263. Sittplats (89 av 182)

av

I morse när jag kom ut satt där en förskrämd katt uppe på värmepumpen, som om den hade tagit ett snabbt beslut i livet: “Här uppe är det tryggt, tack och adjö.”

Den såg lätt chockad ut när hundarna kom farandes, men den satt ändå där med full värdighet, som en liten chef som inte tänker lämna sin utsiktsplats i första taget. Det är något väldigt kattigt med det: först panik, sedan total kontroll. Och hundarna? De hann nog bara tänka “vad är det där?” innan katten redan hade bestämt att värmepumpen var dagens kungarike.

Om du fick äta middag med vilken fiktiv karaktär som helst, vem skulle det vara?

av

Det skulle utan tvekan vara Mr Darcy. Inte bara för att han är den där typen av man som ser ut som om han just upptäckt att världen är full av folk som inte håller måttet, utan också för att det hade varit fascinerande att sitta mittemot honom och se hur länge man kunde hålla sig för skratt. Mr Darcy i Stolthet och fördom bjuder ju inte direkt på uppsluppen småprat vid middagsbordet, men han gör det hela så mycket mer intressant med sin stolthet, sina förutfattade meningar och sitt lätt förolämpade sätt.

Tänk dig en ljum kväll i 1800-talets England, med den vackra trädgården och ett storslaget slott i bakgrunden. Jag ser framför mig hur vi sitter där med silverbestick, styva ryggar och alldeles för många osagda tankar mellan rätterna. Jag skulle fråga honom hur det egentligen känns att gå runt och vara så där oemotståndligt reserverad, och om han någon gång känner behov av att bara säga: “Nej, nu får det räcka med stolthet för idag.” Han hade säkert svarat något kort, artigt och lätt nedlåtande, medan jag själv hade haft svårt att inte explodera av hans sätt.

Det hade blivit en middag där samtalet troligen hade varit minst lika spännande som maten. Kanske lite för spännande, faktiskt. Men det är ju just därför Mr Darcy skulle vara den perfekta middagsgästen: han säger inte allt, han visar inte allt, och ändå blir man helt fascinerad.

Dag 5 – Lugn styrka

av

Moringa och nässla i morgonkoppen – två gamla vänner som alltid vet vad du behöver.

Blåbären är små mörka stjärnor av kraft.

Morgon- Smoothie

  • 1 dl blåbär
  • 1 banan
  • 1 tsk Moringa
  • 1 tsk nässla
  • 3 msk havre (blötlagda)
  • 2–3 dl mandelmjölk
  • Ev. 2 msk yoghurt om du vill ha krämighet

Lunch: Potatisbullar i våffeljärn med skagenröra, ägg och avokado

Ingredienser

  • 8 färdiga potatisbullar, frysta och tinade
  • köpt Skagenröra
  • 1 ägg
  • 1 avocado

Instruktioner

  • Lägg potatis bullen i våffeljärnet
  • lägg sedan på skagenröra 
  • koka och skiva ägget
  • skiva avokadon

Idag röjer vi i trädgårdarna, och det känns i både armar och rygg. Grenar, kvistar, gamla stammar och allt det där som samlas i hörnen får äntligen ge vika. Det är ett sådant där arbete som är både tungt och befriande på samma gång — varje lass bort betyder lite mer ljus, lite mer ordning, lite mer andrum.

Och mitt i allt detta får lunchen bli så enkel som möjligt. Ingen hemmagjord skagenröra idag, hur mycket jag än älskar den. Istället blev det en köpt variant, rakt upp och ner, och det var precis lagom. En snabb paus, våfflade potatisbullar, lite skagen, ägg, avokado och sedan tillbaka ut igen.

Ibland är det just det som behövs: något enkelt, något som inte kräver mer av dagen än den redan gör. Trädgården får sin kraft, och vi får vår.

Kväll: Gotu kola (om du har) eller citronmeliss

Under dagen har kroppen fått sin dos av Folat, B‑vitaminer, antioxidanter, krom.

322. Tunnel  (88 av 182)

av

Längs hela sidan har jag sått ringblommor och krasse – i allt från ljust, nästan citrongult till djupt varm röd. Och när allt blommar… ja, då är det som att kliva rakt in i en färgexplosion. Nästan så man stannar upp mitt i steget och bara tittar.

Ringblommor

Det har ju varit en sån där seg vår. Kylig, utdragen och lite tveksam. Som om värmen aldrig riktigt vågade bestämma sig. Jag gick där och tittade på jorden, väntade och undrade om de ens tänkte kika upp.

Men så plötsligt händer det.

En dag ser man de första små knopparna. Nästa dag lite fler. Och så, utan att man riktigt märker när, har hela raden vaknat till liv. Som om de bara väntade på rätt ögonblick.

Det är väl det som är charmen med att odla. Man får öva på tålamod – vare sig man vill eller inte.

Och när det väl kommer… då är det värt allt väntande.

Ringblommor

Nu går jag där i tunneln varje dag och njuter. Av färgerna, av humlorna som surrar och av känslan att livet ändå hittar sin väg, även efter en kylig start.

Ringblommorna må ha varit sena i år – men de gör entré med stil.

Vad är det bästa köp du någonsin har gjort?

av

Det finns ju köp… och så finns det köp.

Sådana där spontana, nästan lite slumpmässiga, som visar sig bli trogna följeslagare genom livet. Ett sådant gjorde jag i Lissabon, under en semester i Portugal som redan då kändes lite extra varm och färgstark.

Mitt bästa köp? En grön vindjacka.

Eller ja… grön och grön. Den är nämligen vändbar. På ena sidan är den sådär härligt grön som smälter in i naturen, perfekt för promenader bland buskar, hundar och trädgårdsland. Men vänder man på den – då händer något helt annat. Då blir den röd och rutig, med en tydlig känsla av jul, glögg och kanske en och annan pepparkaka.

En riktig humörjacka, helt enkelt.

Jag minns så väl när jag hittade den. Den hängde där lite ensam, som om den väntade på just mig. Och det visade sig också vara den allra sista.

Sedan dess har den varit med… överallt. I flera år. Nästan dagligen. Den har fått följa med ut i blåst, småregn, trädgårdsbestyr och otaliga promenader. Och varje gång jag tar på mig den känns det lite som att välja dagsform:

Grön – lugn, jordnära och redo att rensa ogräs.
Röd och rutig – lite mer liv, lite mer “nu kör vi”.

Och varje gång jag vänder den där jackan tänker jag faktiskt lite på Lissabon.

Lissabon

Artikel