Idag tog vi en sväng till ÖB för att köpa regntäcken till hästarna. Vi passade också på att åka vidare till Mattlandet där Micael skulle titta ut en ny köksmatta. Lill-polarn ville inte följa med – han ville stanna hemma och fortsätta baka kakor. De han gjorde igår var ju ingen direkt höjdare, så den här gången hade han tagit hjälp av Esmeralda för att det skulle gå “riktigt till” och inte bara bli mambo jambo, som han själv uttryckte det.

Vi hittade faktiskt flera fina mattor, och Micael blev dessutom nöjd med en mysig ljusbricka och ett par tofflor som han spontanköpte. När vi kom hem och jämförde mattbitarna hördes plötsligt Beach Boys – ”Surfin’ USA” dåna från köket.

— “Är det detta ni kallar att surfa på internet?” ropade Lill-polarn.

Där stod han mitt i köket, med Micaels nya ljusbricka under fötterna och poserade som värsta strandhjälten. Han såg så nöjd ut, tills Esmeralda plötsligt skrek att “kakorna brinner!” Då kastade han ifrån sig surfingbrädan och rusade tillbaka mot ugnen i full fart.

En stund senare ropade han glatt:
— “Fikadags! Micael, tänd surfingbrädan så vi får det lite mysigt! Jag ska väl inte behöva göra allt – städa, baka, laga mat, tvätta och mata hästarna också?”

Micael bara skakade på huvudet och suckade:
— “Åh herregud, Lill-polarn… var fick du luft ifrån?”

Pust! Det har varit riktigt mycket strul på jobben den här veckan, och jag var ett fullständigt vrak när jag äntligen kom hem. Lill-polarn satt vid köksbordet, djupt försjunken i en av böckerna jag köpt på Klädkällarn, och för en gångs skull var det lugnt och stilla. Jag tänkte att det här är min chans att vila lite — men jag vet faktiskt inte riktigt hur jag tänkte där … Jag tvärslocknade!

Jag vaknade av att Shakira stod i köket och skällde för fullt. När jag kom ner möttes jag av ett lätt svavelosande kaos. Lill-polarn hade tydligen hittat den magiska kokboken som varit gömd i skåpet — den vi egentligen tänkt ge honom i julklapp! Han hade blivit eld och lågor över receptet “Göm vår skatt i trollpackans hatt, må de ej bli platt” och börjat baka på egen hand.

Ingredienserna? Ödlehjärnsmjöl, kakaofnöske, paddbakpulver och varulvsmjölk. Men den verkliga fascinationen låg i hasselnötterna, som Lill-polarn var övertygad om var trollpackans navellödd. Ju fler desto bättre, tyckte han.

När jag stod i dörren rök och fräste det över hela köksbordet, men Lill-polarn var helt uppslukad av sina kokkonster.
— “Sådärja, klart! Nu ska jag bara hitta ett läbbigt mörkt ställe så kakorna får svalna!”
— “Du kan ju lägga dem uppe på loftet,” föreslog jag. “Där finns både spindlar, kryp – till och med fladdermöss.”
— “Ööööhh … kan du göra det?” sa han eftertänksamt. “Jag måste tvätta mig! Men om du är snäll får du smaka den första kakan!”

I dag ska jag bara städa undan lite och sedan softa resten av kvällen. Lill-polarn hjälper gubben och Micael ute i kokhuset med planeringen av köket, men när jag gick in för att hälsa hörde jag hur Lill-polarn och Pepper sprang runt som galningar på övervåningen. Gubben gav mig bara en trött blick – lika bra att låta honom rasa av sig, tänkte jag.

Kändes faktiskt riktigt lyxigt att gå runt här inne i lugn och ro för en gångs skull. Ingen som tjatar om bullar, alla katter utomhus, och Shakira fullt upptagen med att vakta grävskopan som jobbar hos den nya grannen. Hon håller stenkoll på att den inte råkar gräva på vår sida av muren!

Jag gick där och riktigt kände hur inspirationen började smyga sig på… och sen – pang – var den som bortblåst.

– Gå in, Lill-polarn!
– Jag och Pepper ville bara kasta prick!

Mycket riktigt! Lill-polarn hade fått tag i några puttekulor som han och Pepper stod och kastade ner från övervåningen. Det håller på att byggas en trappa upp till ett hål i bjälklaget – Lill-polarns absoluta favoritplats just nu. Därifrån har han full utsikt över alla rum.