... dina symboler här ...

Mitt liv bland två gårdar – i bilder, ord och små ögonblick

Eldar för fullt

Vädret har varit bedrövligt i dag och inte ens Shakira tyckte det var så kul ute, den enda som var svår att få in är Peppe. Han har börjat att vilja göra sina behov ute och vill gärna göra det i samband när jag fodrar, men han är så svår att få in. Nu har han även hittat loftet och härjar runt där. Blev lite fundersam när jag såg att getingboet var demolerat och misstänkte att det var Peppe. Har bara ett stort getingbo kvar som sitter ganska högt upp, tänkte ta bort det nu i vinter.

Har bara kopplat av idag och eldat i spisen. Blev så himla glad när jag såg att vi hade hyfsat med ved, det lär inte räcka i vinter men ett bra tag framöver. Nu när jag äntligen fick in Pepper så vägrade han att släppa sorken han fångat och höll på med den i köket innan jag fick släng ut den. Men nu är det varmt och gott och jag skall gotta ner mig i soffan igen.

Storm idag!

Tomma!

Det stormar rejält ute i dag! Portarna till loftet hade blåst upp, och även plasten vid Micaels dörr på övervåningen hade slitits sönder. Så det blev till att gå runt och fixa, binda upp och allmänt kolla att allt stod där det skulle.

Lill-polarn plockade under tiden fram sina höstaccessoarer och muttrade högljutt om att han minsann inte fick följa med i går när vi förnyade garderoben. Bara slit och släp, tyckte han. Som om inte det räckte så var bullpåsen tom – inte en smula i sikte – och vinden blåste så våldsamt att han blåste in i väggen två gånger på väg till kokhuset.

Efter mycket möda lyckades han ta sig upp till övervåningen och började städa lite, men då hittade han några tomma ölflaskor.

– Jaha! Är det detta ni kallar att jobba!? Och inte ens en droppe kvar!

Han muttrade vidare för sig själv, och jag hörde honom mumla något om att göra “afrikanskt apelsinte – varmt och gott”. Sen lade han till:

– Dricka kall öl mitt i vinterkylan… konstiga människor. Om det bara fanns en liten, liten bulle kvar, då hade allt varit perfekt. Det är ju faktiskt Kanelbullens dag i dag. Är det ingen som vet det?

Ja, inte lätt att vara Lill-polare en blåsig dag utan bullar – men charmig, det är han som alltid.

Klädkällaren

Rosa ringde och undrade om jag ville till klädkällaren, sa först nej men frågade om jag kunde ta det på hennes kort. Tur det, jag hittade massor jag ville ha. Har märkt att jag ändrat klädstil ganska rejält de sista åren från diskret till lite mer färgglatt och udda. Jag bara älskar min nya lila mössa, den är stört mysig.

Smidigt när Rosas äldsta son har ungefär samma storlek som Micael, var bara att mäta på honom. Micael blev jätte glad för skjortan med den påsydda västen och ville dit ganska snart och kolla efter byxor. De hade så mycket fina grejer till bra pris att jag gärna åker dit snart igen, behöver nya gardiner och det fans det i mängder.

Övning ger färdighet

Övning ger färdighet

Usch vilket väder – regnet verkligen öser ner! Gubben håller på att gräva ner ett nytt dräneringsrör precis där hästarna går ut, medan jag försöker gå igenom vad som behöver tas in och tvättas innan det blir för blött.

Lill-polarn ville förstås följa med ut. Han hade fått för sig att han skulle lära sig fläta, så att han kunde imponera på Esmeralda. Hon hade nämligen pratat om att prova nya frisyrer, och Lill-polarn tänkte att det var ett bra tillfälle att hålla sig framme.

Beethoven, med sin långa och fina man, fick agera övningsobjekt – och tur är det att han har en ängels tålamod. Jag tyckte det var perfekt, för då kunde alla vara i stallet och hålla lite koll på Lill-polarn medan jag hjälpte gubben ute vid dräneringen.

När Beethoven var klar och hade flätor åt alla håll gick Lill-polarn in i sadelkammaren. Där fick han syn på de nya paddarna och blev genast nyfiken. När jag kom in efter att ha burit torv till gubben satt Lill-polarn plötsligt uppe på Bellmans padd och försökte öva balans.

Han hade fyllt sadelväskan med bullar och satt nu rak i ryggen, med en lika delar beslutsam och tveksam min.

– Jag är inte rädd! Jag kan släppa handtaget! Jag är inte rä…

Där tog modet tydligen slut, men bullarna verkade i alla fall sitta säkert.

Fotsvamp!

Fotsvamp!

Äntligen fredag! Jobbet har halverat städningen för den andra städerskan och verkar nu förvånade över att det blir så smutsigt. Det finns verkligen inga ord för det resonemanget. Just nu känns jobbet som en riktig energitjuv – jag blir matt bara av att tänka på det.

När jag kom hem var jag trött och eländig, men där stod Lill-polarn – full av överskottsenergi och pepp på att göra tusen saker. Fast i dag var han faktiskt bara för go. Han hade hämtat stenar till dammkanten, så jag slapp gå och bära, och kunde i stället sitta en stund i solen och bara njuta.

Sen drog han igång sina vanliga, tokiga skämt. Jag ska erkänna att jag i början bara log av ren ansträngning. Men när han kom springande med några gamla svampar, satte fast en på foten och illvrålade att han fått “kraftig fotsvamp” – och att han behövde minst elva och en halv bulle som kompensation (helst med mormors hosta i mitten) – då kunde jag inte hålla mig längre.

Jag skrattade så tårarna rann. Ibland är han bara en riktig liten juvel och glädjespridare – precis vad man behöver efter en lång vecka.

Artikel