... dina symboler här ...

Mitt liv bland två gårdar – i bilder, ord och små ögonblick

Wow! Nu blir den snart grön igen.

av

Wow! Nu blir den snart grön igen!

Fy tusan vad morgontrött jag var i morse. Kände mig som en zombie tills jag fått i mig kaffet och hunnit kolla mejlen. Kastade en blick mot Lill-polarens soffa och tänkte precis fråga om han också ville ha en kopp — eller om han tänkte ligga kvar och dra sig en stund till innan vi skulle iväg. I dag skulle han nämligen följa med mig till jobbet och hjälpa till att torka av alla lister.

Men soffan var tom. Och såg ut att ha varit det hela natten.
Neeej! Var han ute och rände nu igen?

Jag rusade ut – och där, på trappan till uteplatsen, satt Lill-polarn och Esmeralda. Helt uppslukade av gubbens fontän som bytte färg om och om igen.

”Kolla! Nu blir den snart grön igen!” ropade han entusiastiskt.

Esmeralda tyckte den var så urläcker när den blev grön att hon lagt armen om honom. De hade bara tänkt sitta kvar tills den blev grön igen… Ja, och så blev den grön, och grön igen – och tiden hade som vanligt bara runnit iväg.

Jag skickade in dem båda med varm choklad, medan jag suckade och konstaterade att det får bli till att åka in själv och jobba idag.

Hoppla! Ptrooo!

av

Vilken morgon

Jösses, vilken dag det har varit! Skulle bara ut en sväng för att hämta lite blommor — en snabbtur, tänkte jag. Men så fastnade vi förstås i Tingstadstunneln. När vi äntligen kom hem möttes vi av ett minst sagt ovanligt ekipage på gården.

Där satt nämligen Lill-polarn, högt uppflugen på den gamla hästvagnen, och försökte övertyga Micael om att spänna för hästarna. Han var tydligen redo att rulla ut och “leta efter oss”. I gräset hade han hittat en gammal ratt, och enligt honom var det nu bara att köra.

Micael försökte tålmodigt förklara att den där ratten faktiskt hörde till gräddshakern — inte till vagnen — och att hästarna behövde selar, vilket vi ju inte direkt har liggande färdiga. Dessutom är vagnen långt ifrån körbar.

Men Lill-polarn gav sig förstås inte. Han hade redan börjat ropa på Beethoven som skulle “hämta selen”, för det där kunde han säkert fixa själv.

Så när vi svängde in på gårdsplanen hörde vi:
– Hoppla! Ptrooo! Hoppla! Ptrooo! Kom igen nu…

Ekologisk marknad

av

Nu på eftermiddagen var jag och Rosa iväg till Gunnebo Slott som hade ekologisk marknad. De stängde 5 och vi var ganska sena, men jag tror det var ganska bra. Det var så mycket folk och trots att restaurangen och caféet skall stänga 4 så var köerna enorma. Rosa tog tag i en jätteskylt och så gick vi runt och kollade kryddodlingarna. Jag vill utöka mina kryddor och Rosa skall fylla en slänt.

Tittade också på ekolådorna man kan beställa och vist blev jag nyfiken och det såg kanon gott ut men det är enklare att handla i affären. Hedenborgs hade lite blandade priser men 30 ägg för 88 kronor! Tyckte det var lite väl dyrt, helt okey att betala lite extra då och då eller om det är något speciellt man är ute efter, men att bara hålla sig till ekologiskt kan bli lite mastigt för plånboken. Däremot blev jag mer taggad på kryddorna
och kan tänka mig att köpa och jämföra hur mina blir när jag har torkat dem.

Vi hade en fin kryddvandring och det var gott att lämna hemmet en stund.

Neeej! Inte mina bullar!

av

Inte mina bullar!

Då var vi äntligen iväg och köpte pumpen till övre dammen. Passade även på att slå till på den där fula gubben vi pratat om ett tag – ni vet, den som vi tänkt sätta i det gamla badkaret. Det var rejäl rea eftersom rök­maskinen saknades, men som tur var har vi redan en. Perfekt fynd!

Lill-polarn var hemma och skulle hjälpa Micael att måla väggen medan jag kopplade in pumpen och placerade ut fulegubben i dammen. Jag stod där mitt i vattnet och försökte få till händerna i rätt vinkel när Lill-polarn kom ut med fikabrickan.

Plötsligt hördes ett illvrål.
– Se upp! Det ligger ett troll och badar i dammen!

Kaffet for åt alla håll, bullarna rullade ner i vattnet och innan jag hann blinka stod Lill-polarn på en bräda, redo att ”rädda” bullarna från trollets klor.

– Näha du! Bullarna får du inte, din fuling!

Själv stod jag där, dyngsur och rätt paff – tydligen var det helt okej om trollet åt upp mig, bara han lät bullarna vara!

Snacka om att ha det gott.

av

Edgar gottar sig.

I bland när man tittar upp mot uteplatsen ser man våra hängstolar gunga. Framförallt den som är längst in i hörnet och har tjockast filt. Jag har sett Edgar komma därifrån flera gånger men aldrig lyckats ta någon bild. Men idag när jag höll på med dammen och hade kameran ute såg jag hur stolen började gunga och snabbade mig fram. Göta Petter vilken gottegris. Undra på att han nästan aldrig sover inne.

Artikel