Skrivutmaningar

Jag måste erkänna en sak.

Jag förstår mig inte riktigt på kryptovalutor.

Den ena sonen håller på med det och har investerat en viss summa åt oss. Med jämna mellanrum kommer det mejl som berättar hur mycket värdet har stigit och ibland ser det riktigt trevligt ut. Då tänker jag att nu kanske det vore bra att plocka ut pengarna och göra något vettigt av dem.

Men då tycker Claes-Olof att vi ska vänta lite till.

”Kanske går det upp ännu mer.”

Så väntar vi.

Sedan sjunker värdet.

Ibland ganska fort.

Då får vi vänta igen.

Och vänta.

Tills nästa uppgång kommer.

Det är nog där min skepticism börjar. Jag tycker om sådant som jag kan ta på, använda och förstå. Trädgården till exempel. Om jag planterar ett äppelträd kan jag se hur det växer. Om det blir en dålig skörd ett år står trädet ändå kvar. Om jag köper jord, fröer eller en kamera vet jag vad jag får.

Kryptovaluta känns mer som väder än som odling. Ena dagen solsken, nästa dag storm.

När jag sedan läste om stora hackerattacker där enorma summor försvann blev jag inte mindre fundersam. Inte för att vanliga banker är fria från problem, men åtminstone förstår jag hur de fungerar. Kryptovärlden känns ibland som ett språk jag aldrig riktigt har lärt mig.

Samtidigt finns det många som har tjänat pengar på kryptovalutor, och jag inser att det säkert finns mycket jag inte förstår. Kanske är det precis så varje ny teknik känns för den generation som inte har vuxit upp med den.

Men just nu känner jag mig mer hemma bland fröpåsar än bland digitala mynt.

Så tills vidare lutar jag åt att riktiga pengar på banken ger mig bättre nattsömn än pengar som kan stiga tio procent på måndagen och falla femton på onsdagen.

Men vem vet.

Kanske sitter jag här om några år och önskar att jag hade lyssnat mer på sonen.

Vad tycker du själv om kryptovalutor? Är det framtidens pengar eller bara en väldigt avancerad berg- och dalbana?

Dagens skrivuppmaning: Om du var tvungen att sammanfatta din livsfilosofi i en mening, vad skulle det vara?

Hitta ett glädjeämne varje dag.

Det behöver inte vara något stort eller livsomvälvande. Det kan vara morgonljuset genom köksfönstret, en kopp te som blev extra god, en bild som lyckades bättre än väntat, ett vänligt ord eller ett oväntat möte med en fågel i trädgården.

Vi är ofta snabba på att lägga märke till det som gått fel. Det är en mänsklig egenskap och ibland också en överlevnadsstrategi. Men när vi medvetet börjar leta efter det som fått oss att le under dagen händer något. Blicken förändras. Det som tidigare passerade obemärkt börjar träda fram.

Under tunga perioder kan det kännas som om glädjen har försvunnit. Men just då kan det vara extra värdefullt att ställa sig frågan: Vad var dagens glädjeämne? Kanske hittar man inte tio saker. Kanske hittar man bara en. Men en är tillräckligt.

Efter ett tag märker man att dagarna inte bara består av måsten, bekymmer och arbete. Mellan allt det där finns små glimtar av ljus. Ett skratt. En blomma som fortfarande blommar sent på hösten. En hund som kommer springande med viftande svans. Doften av nybakat bröd eller ljudet av regn mot rutorna.

Livet blir inte problemfritt för att man letar efter glädjeämnen. Men det blir rikare. Och ibland är det just de små sakerna som hjälper oss att ta oss vidare till nästa dag.

Dagens skrivuppmaning: Dela några senaste bilder från din kamerarulle, ingen förklaring behövs.

Jag älskar att fotografera, så idag delar jag några av de senaste bilderna från min mobil.

När en kollega och jag gick på lunch passade vi på att ta en liten sväng till Mölnlycke Garden Center. Det blev en av de där spontana utflykterna som ger mycket mer än man förväntar sig. Vägen dit bjöd på vackra vyer med höstfärger och rogivande natur, och kameran fick jobba flitigt längs vägen.

På garden centret hittade jag en riktigt spännande växt som fångade min uppmärksamhet. Tyvärr glömde jag att skriva upp namnet, men den hade fantastiska bär som skiftade i färg från ljusblått till mörkt lila. Kanske känner någon igen den?

Det blev en härlig liten utflykt med vacker natur, inspirerande växter och några nya bilder till samlingen. Ibland räcker det med en kort stund mitt på dagen för att fylla på med både energi och inspiration.

Dagens skrivuppmaning: Vad är en sak du äger som har ett djupgående sentimentalt värde?

För mig är svaret enkelt. Det är två små träfigurer.

Min bror täljde dem när han gick i träslöjden i skolan. Jag minns fortfarande hur glad jag blev när jag fick dem. För någon annan kanske de bara ser ut som två enkla figurer av trä, men för mig har de alltid varit något mycket större.

När jag var arton år dog min bror. Sorgen förändrade mycket, och plötsligt fick de små träfigurerna en ännu djupare betydelse. De blev ett av de få konkreta spår jag hade kvar av hans händer, hans skaparglädje och hans omtanke.

Genom åren har de följt mig genom olika hem och olika skeden i livet. Varje gång jag ser dem tänker jag på honom. Jag tänker på den där skolpojken som satt i slöjdsalen med en träbit och några verktyg och skapade något som skulle komma att betyda så mycket för mig.

Det är märkligt hur värdefulla vissa saker kan bli. Inte för att de är värda pengar, utan för att de bär på en historia. Mina två träfigurer påminner mig om någon jag älskade och saknar än idag.

Därför är de bland de mest värdefulla saker jag äger.