Det finns ju köp… och så finns det köp.
Sådana där spontana, nästan lite slumpmässiga, som visar sig bli trogna följeslagare genom livet. Ett sådant gjorde jag i Lissabon, under en semester i Portugal som redan då kändes lite extra varm och färgstark.
Mitt bästa köp? En grön vindjacka.
Eller ja… grön och grön. Den är nämligen vändbar. På ena sidan är den sådär härligt grön som smälter in i naturen, perfekt för promenader bland buskar, hundar och trädgårdsland. Men vänder man på den – då händer något helt annat. Då blir den röd och rutig, med en tydlig känsla av jul, glögg och kanske en och annan pepparkaka.
En riktig humörjacka, helt enkelt.
Jag minns så väl när jag hittade den. Den hängde där lite ensam, som om den väntade på just mig. Och det visade sig också vara den allra sista.
Sedan dess har den varit med… överallt. I flera år. Nästan dagligen. Den har fått följa med ut i blåst, småregn, trädgårdsbestyr och otaliga promenader. Och varje gång jag tar på mig den känns det lite som att välja dagsform:
Grön – lugn, jordnära och redo att rensa ogräs.
Röd och rutig – lite mer liv, lite mer “nu kör vi”.
Och varje gång jag vänder den där jackan tänker jag faktiskt lite på Lissabon.
