... dina symboler här ...

75. Fröbomb (89 av 182)

av

75. Fröbomb (89 av 182)

I år blev det faktiskt inga egentillverkade fröbomber med lera. Jag tänkte först att jag skulle, men sen insåg jag att naturen själv redan hade fixat en variant åt mig. Mariatisteln står nämligen där och sprider sina frön så generöst – nästan som en enda stor fröbomb på egen hand. Varje pust av vinden skickar iväg små löften om nya plantor någon annanstans.

75. Fröbomb (89 av 182)

Jag tycker om den tanken, att ibland kan man låta bli att styra och ordna så mycket. Moder natur gör sitt jobb, och det med en överraskande precision och uthållighet. Samtidigt kliar det lite i fingrarna – kanske blir det ändå egna fröbomber nästa år. Det är ju så roligt att blanda fröer, rulla små bollar av jord och lera, och sedan kasta ut dem som små hemliga paket fulla av liv.

Fröbomber

Frågan är bara hur mycket jag hinner röja i den lilla hagen. Det är en perfekt plats för att sprida nytt – vilt och färgglatt, precis som jag vill att den ska bli. Vem vet, till våren kanske marken där borta är redo för en explosion av blommor. Tills dess låter jag tistlarna stå för det spontana utsläppet av liv och grönska. Naturens egna fröbomber – gratis, vilda och lite spretiga.

204. Mål (88 av 182)

av

204. Mål (88 av 182)
Det var otroligt lugnt i våra idrottshallar idag. Ingen skolstart riktigt än – eleverna dyker ju upp först i morgon – så jag fick en chans att andas ut lite och njuta av den där ovanliga tystnaden.

Jag passade på att träffa Mauro och vi tog en riktigt trevlig lunch tillsammans. Det är så skönt med de där stunderna när man kan sitta ner, prata i lugn och ro och ladda upp inför det som väntar. På fredag ska hela gänget ut och äta, en liten kickoff innan skolorna drar igång på riktigt på måndag. Då kommer det att vara full fart i hallarna igen, med idrott, rörelse och energi i överflöd.

Efter lunchen kunde vi inte hålla oss ifrån att spela lite fotboll. Bara för skojs skull – och för att njuta av friheten innan rutinerna tar vid. Det känns lite som lugnet före stormen just nu. Men på ett bra sätt. Jag ser fram emot veckan och allt den för med sig!

213. När orken tar slut (87 av 182)

av
213. När orken tar slut (87 av 182)


Anna har nyligen varit i Grekland och tagit med sig hem en traditionell örtblandning – en riktig skatt från de grekiska bergen! Bland ingredienserna hittar du grekiskt bergste (sideritis), salvia, diktamus, mynta, citronmeliss, mejram och kanel. Det är en kretensisk blandning med en endemisk variant av bergste som bara finns i Grekland och anses vara den mest effektiva och vitaliserande sorten.

Denna örtblandning passar för alla tider på året, starkt stärkande och välsmakande, både varm och kall. I tusentals år har grekerna njutit av drycker bryggda på denna mytomspunna ört – redan Hippokrates rekommenderade den för dess hälsofrämjande egenskaper.

Varför grekiskt bergste?

  • Rik på antioxidanter, polyfenoler och eteriska oljor
  • Naturligt koffeinfri – kan drickas när som helst på dygnet
  • Stärker immunförsvaret, verkar antiinflammatoriskt och antibakteriellt
  • Främjar matsmältningen och lugnar magen
  • Kan bidra till att förebygga och lindra förkylningar, hosta och huvudvärk
  • Studier visar att bergste kan stödja minne och kognitiv funktion, till och med användas som stöd vid Alzheimers
  • Främjar psykisk balans, motverkar stress och oro tack vare sina lugnande egenskaper

Smaken är mild, blomig och lätt örtig, med inslag av mynta och citron – en kopp välbefinnande direkt från Medelhavets bergssluttningar.

Rekommenderas året runt som en stärkande vän i vardagen!

Bergste

39. Delikatess (86 av 182)

av

39. Delikatess (86 av 182)

Jag har länge gått och väntat på att mina patissonpumpor ute i trädgårdslandet skulle bli skördeklara. Varje dag har jag smugit ut för att kika – och nu kunde jag helt enkelt inte hålla mig längre.

Skördat

Resultatet? En fantastiskt god middag med fylld patissonpumpa och ugnsbakad potatis som tillbehör.

Receptet jag inspirerades av hade bacon i fyllningen, men vi bestämde oss för att blanda ner köttfärs också. Det blev riktigt lyckat! Kombinationen av den milda, lite nötiga smaken från pumpan och den mustiga fyllningen gjorde att allt bara satt helt perfekt.

Och alltså – wow. Det blev så vrålgott! En av de där rätterna man vill göra igen och igen, särskilt nu under skördetiden när trädgården bjuder på så mycket härligt att laga mat av.

Fylld patisson pumpa

Ost och baconfylld patisson pum

Ingredienser

  • 1st pumpa (or)Patisson ( tefatsformad pumpa)
  • 1pkt Bacon
  • 1st gullök (ar)hackad
  • 3skivor brödvitt
  • 0,5dl Parmesanostriven
  • 0,5dl västerbottenostriven
  • salt
  • peppar
  • 0,5dl persiljahackad

 

Jag hade inte i bröd utan tog i blandfärs. Fungerade utmärkt. Receptet hittade jag på Hebes

Instruktioner

  1. Sätt ugnen på 175 grader. Dela pumpan i två halvor. Ta bort kärnorna i varje halva.
  2. Fyll en kastrull med vatten och låt det koka upp. Lägg i pumpahalvorna och täck med lock och koka i ca 10 minuter på medelhög värme. Pumpan ska ha lite motstånd kvar. Gröp ur allt pumpa kött med ett kuljärn eller en sked.
  3. Strimla och stek bacon på medelhög värme i en hög stekpanna tills de är jämnt bruna. Lägg upp baconen på hushållspapper och ställ åt sidan. Fräs löken i baconfettet. Skär pumpan bitar och stek dem med löken i en minut. Skär bort kanterna på brödet och skär det i tärningar.
  4. Ta bort stekpannan från värmen och rör i brödet. Rör ner bacon i fyllningen tillsammans med ost och persilja. Smaka av med salt och peppar. Fyll varje pumpa halva till bristningsgränsen med blandningen.
  5. Lägg dem i en ugnsform. Grädda i 15 minuter i ugnen eller tills pumpan är genomvarmt.

200. Morrhår (85 av 182)

av
200. Morrhår (85 av 182)


Det finns något alldeles speciellt med hur katter sover. Vissa kryper ihop till små runda bollar, andra kurar tätt intill filtar och kuddar. Och så finns Gustav.

När Gustav bestämmer sig för att vila väljer han alltid den mest lättsamma, komiska och totala avslappning man kan tänka sig. Han vräker ut sig mitt i soffan och sträcker på sig som om han ägde hela vardagsrummet. Benen åt alla håll, magen i vädret – det är svårt att inte le när man ser honom ligga där.

Något annat som gör hans tupplurar ännu mer charmiga är hans ljud. Gustav ser nämligen ut att ha ett litet överbett, och det gör att han ibland ger ifrån sig små snarkningar, läten och suckar när han sover. Nästan som om han levde sitt eget lilla drömliv som pågår parallellt med vår vardag.

Gustav