... dina symboler här ...

119. Håller i trådarna (93 av 182)

119. Håller i trådarna (93 av 182)

Jag kom att tänka på naturens egen mästare i trådar – spindeln. Det är fascinerande hur en så liten varelse kan skapa något så avancerat och skört, men samtidigt så starkt. Så jag valde att fotografera ett spindelnät, och det slog mig igen hur vackra de är när man tar sig tid att verkligen se på dem. I solljuset glittrar de nästan som smycken, och de tunna trådarna hänger samman i perfekta formationer.

Spindelnät

Ett spindelnät är både praktiskt och poetiskt: praktiskt för spindeln, som bokstavligen håller i trådarna för sin överlevnad, och poetiskt för oss som betraktare, som kan se det som en symbol. Det påminner mig om att vi alla ibland försöker väva våra egna trådar i vardagen – att hålla ihop, hålla fast eller rent av hålla i trådarna när livet blir lite kaotiskt.

Spindelnät

Kanske är det därför spindelnät berör mig så mycket: de är ömtåliga men uthålliga, tillfälliga men ständigt återuppbyggda. Ett vackert exempel på naturens balanserade envishet.

187. Mars (92 av 182)

187. Mars (92 av 182)

Mars kom och gick i en rasande fart, och mitt i all vardagsruljans glömde jag helt bort att fånga trädgårdens första vårtecken på bild.  Mars betyder ofta nystart i trädgården, gryende hopp om att den kalla vintern ger vika och nya gröna skott som dyker upp lite här och var. 

Så här kommer min tolkning av mars i augusti – ingen blommande krokus, men en glad (och lite godissugen) trädgårdsälskare på sin paus.

Röjde hos Lennart

I torsdags var jag och Rosa hemma hos Lennart och hjälpte honom att klippa både buskar och häcken. Det är alltid lite roligare när man är fler som hjälps åt – jobbet går dubbelt så snabbt och blir nästan som ett litet träningspass ute i friska luften.

Rosa hade nästan hunnit glömma bort vår kärringonsdag, men vi fick i alla fall vår dos av prat, skratt och samarbete ändå. Det är så fint när vardagen fylls av de där små tillfällena där man kan lita på varandra och hjälpas åt.

Efteråt kom hon även förbi och hjälpte mig att plocka åkerfräken. Perfekt tajming! Tänk vad mycket enklare och roligare sysslorna blir när man gör dem tillsammans.

Det är just sådana dagar jag uppskattar mest – enkla, jordnära, och fyllda med både nytta och gemenskap. 🌸

211. Något kom i vägen (90 av 182)

211. Något kom i vägen (90 av 182)

Ibland behövs det inte mer än en rast och ett par pigga ben för att hinna uppleva något speciellt. Idag hämtade vi upp Anna på rasten och gav oss ut på en promenad bland de mjuka kullarna och grönskan i Lexby kulturreservat, precis intill den gamla gården.

Lexby

Annas idrottshall ligger alldeles bredvid, så det har blivit en mysig tradition att promenera här mellan lektionerna. Området bjuder på en känsla av lantlig frid – öppna ängar, vitmålade staket och gärdesgårdar, och så den stora gårdsbyggnaden vars historia sträcker sig ända tillbaka till 1600-talet. Att man faktiskt går på samma mark som bönder, hästar och kreatur trampat genom århundradena känns lite häftigt. Idag tog vi dock inte någon lång runda, för plötsligt svepte mörka regnmoln in och släppte ifrån sig snabba skurar. Vi skrattade och vände om efter bara en liten bit, men hann ändå andas in sensommardoften och låta tankarna vandra en stund.

Lexby

Mitt i allt dök de upp – fårflocken som brukar beta i hagen vid gården. Nyfikna som bara får kan vara kom de fram och betraktade oss med sina stora ögon. När jag tog fram mobilen för att ta en bild blev två av dem så intresserade att de nästan tryckte mulen mot linsen, vilket resulterade i ett foto med två jättestora, förvånade fårögon rätt in i kameran. Tur att regnet inte skrämde bort dem – den lilla stunden blev dagens glada höjdpunkt.

Lexby

Det blev ett kort men minnesvärt besök i Lexbyområdet, fyllt av historia, landskapsvyer och ett par rätt så närgångna får. Och visst är det härligt med vardagsäventyr, även när de blir blöta!