... dina symboler här ...

23. Bokmal  (3 av 182)

23. Bokmal  (3 av 182)

Nu börjar det verkligen spritta lite i odlingsfingrarna, även om trädgården där ute fortfarande vilar under vintern. Inne i värmen ligger odlingsböckerna i en liten hög på bordet, och jag bläddrar långsamt igenom sidorna som lovar jord under naglarna, spirande frösådder och gröna rabatter längre fram.​

Januari är egentligen en ganska stillsam trädgårdsmånad, men i huvudet är det full fart på planerna. Jag stryker under sorter jag vill prova, viker hörn på sidor med inspirerande bilder och funderar på vad som ska få mer plats i år – och vad som kanske får stå över en säsong.​

Mitt i odlingsplanerna är det också dags att börja städa bort julen. Tomtarna får försiktigt kliva ner från sina platser, torkas av och packas ner i sina lådor igen där de får vila till nästa december.​ Alla ljusslingor får däremot inte följa med ner i kartongerna än. Några slingor får hänga kvar och sprida sitt milda sken över mörka vinterkvällar, som små påminnelser om både den nyss avslutade julen och den kommande våren.​

Det är en speciell känsla just nu – som att stå med ena foten kvar i julmyset och den andra redan på väg ut i trädgårdslandet. När tomtarna packas ner blir det luftigare hemma, och i det där utrymmet får odlingsdrömmarna mer plats att breda ut sig.​ Snart är det dags att sätta de första fröerna i jorden, men idag räcker det med en kopp något varmt, en trave odlingsböcker och vetskapen om att en ny säsong är på väg – långsam, men säker.​

34. Dagens väder  (2 av 182)

Jippy

Det har verkligen varit vackert ute de senaste dagarna – ett riktigt vinterlandskap med gnistrande snö och klar luft. Men oj så kallt det har varit! Idag fick vi ta fram snöslungan för att få undan snön och kunna komma upp med bilarna.

Snöslunga

Som tur är har allt fungerat smidigt. Eftersom jag är den som börjar tidigast på morgonen flyttar vi bara om bilarna, så jag står längst ner på uppfarten. Det har gått bra hittills, men man märker ju att vi inte blir yngre direkt – och vår uppfart är både lång och backig.

Uppfart

Därför var det nästan ljuvligt att se hur fint snöslungan gjorde sitt jobb! En riktig lättnad att veta att det fungerar, och att vi slipper slita med skyffeln i onödan.

Färgade flamor

Färgade flamor

 

Det finns något alldeles speciellt med att sitta framför en eld. Det sprakande ljudet, värmen och det där dansande ljuset som aldrig riktigt står still. Men i kväll fick jag se något nytt — eldens färger i blått, grönt och lila!

Mao hade nämligen med sig färgpulver från Japan, som man strör direkt i elden. Sekunder senare ändrar lågorna färg och hela eldstaden blir som ett levande konstverk. Väldigt vackert att se på, nästan som en liten bit magi.

16) With a famous backdrop

Ibland får jag den där välbekanta kliande känslan i fingrarna — suget efter en ny fotoutmaning. Ni vet, när idéerna börjar bubbla och man nästan hör kameran ropa från hyllan.

Och precis så var det nu. Jag var redo att dra igång något nytt, något temabaserat, något som fångar vardagen på det där sättet jag älskar. Kanske en färgutmaning. Kanske “en dag i livet”. Kanske något helt annat. Men så gjorde jag misstaget att titta igenom mina gamla projekt. Och där låg det. Mitt självporträttsprojekt. Startat 2013. Halvklart. Halvvägs. Halvglömt. Det är nästan komiskt hur tiden springer ifrån en. Jag minns hur peppad jag var när jag började — hur jag ville dokumentera mig själv genom åren, inte som perfekta porträtt utan som små glimtar av livet. Vardag, känslor, årstider, förändring.

Och nu, tretton år senare, står jag här och inser att jag inte ens är i närheten av klar. 

Men vet ni vad? Det känns inte som ett misslyckande. Det känns mer som en påminnelse.

En påminnelse om att vissa projekt inte har en deadline. Att vissa idéer får vila, mogna, växa. Att man ibland måste gå ett varv runt solen (eller tretton) innan man hittar tillbaka.

Så ja — jag är fortfarande sugen på en ny fotoutmaning. Men först ska jag damma av mitt gamla självporträttsprojekt. Inte för att “bli klar”, utan för att jag faktiskt saknar det. Och kanske är det just där inspirationen till nästa utmaning kommer att födas.

Vardagen fortsätter. Kameran också. Och jag med den.

Kula lumpo Malaysia

Efter några fantastiska dagar i Japan, där vi firade Micael och Maos vackra bröllop, kändes det lite väl långt att resa hela vägen hem till Sverige direkt. Så Claes-Olof och jag bestämde oss för att ta en liten omväg – en mellanlandning i Malaysia! Tobias hade åkt hem i förväg.

Här står vi framför de ikoniska Petronas Twin Towers i Kuala Lumpur, och det var verkligen något alldeles extra att se dem i verkligheten. De glittrade mot kvällshimlen och kändes nästan overkliga i sin höjd och elegans. Staden pulserade av liv, dofter och ljud – en helt annan energi än lugnet i Japan, men lika fascinerande på sitt sätt.

Kula lumpo Malaysia

364. Örhängen (1 av 182)

364. Örhängen (1 av!82 )

I julklapp från Anna fick jag de här söta örhängena, och de blev snabbt en favorit i smyckesasken. Det är något extra med gåvor som både känns personliga och som man dessutom kan använda direkt under helgerna.​  Jag tycker det är lite roligt att ha juliga örhängen just på julen.

Det är lätt att smyga in lite julstämning i vardagen genom små accessoarer, även de där dagarna när allt mest känns som vanlig jobbtisdag.​ När vi var ute på julbord med jobbet hade jag små julgranar i öronen, och det kändes helt rätt i den där blandningen av glöggdoft, prat och skratt runt bordet. Det är roligt hur något så litet kan bli en snackis och bidra till den där avslappnade och lite fnissiga stämningen som bara uppstår på julbord.​