... dina symboler här ...

Maskrosgelé

Maskrosgelé

I år är det ovanligt glest med maskrosor här hos oss, och de där gyllengula mattorna som brukar breda ut sig över gräsmattan lyser med sin frånvaro. Jag tog en liten runda i trädgården med en skål i handen och plockade det som fanns – det blev ungefär 5 dl blomblad. Inte så mycket som jag brukar få ihop, men ändå tillräckligt för att kunna göra något litet och gott. Resten lät jag stå kvar.

Maskrosblad

Maskrosorna är ju inte bara till för oss som vill göra saft, honung eller andra godsaker – de är en viktig första energikälla för våra pollinerare.

Så i år blir det en liten sats istället för flera burkar, men det gör inget. Ibland är det just det lilla som känns mest värdefullt.

🐾 När man inte får vara i soffan… men hjärtat bestämmer ändå

Gubben och Jackpot cartoon

Det finns regler här på Krakelgården. Vissa är skrivna, andra är mer… förhandlingsbara. En av dem lyder: “Hundarna får inte vara i soffan.”

Det brukar hon acceptera med en viss värdighet. Hon lägger sig gärna nära, helst med framtassarna precis på kanten – som om hon tänker att om bara två centimeter av mig nuddar soffan så räknas det inte. Och egentligen är det mest ett sätt att be om kel. Den där mjuka blicken, den lilla suckningen, framtassarna som smyger sig fram.

Men den här gången hände något annat.

Hon somnade. Inte lite. Utan tvärslocknade.

Gubben och Jackpot

Så här såg fotot ut innan jag testade att göra en liten konstversion av fotot.
Och plötsligt såg scenen ut som en gammal målning – nästan som om någon fångat ett ögonblick från ett annat sekel. De mjuka färgerna, ljuset, den stilla närheten mellan människa och hund. Det blev som en tavla av vardagens allra finaste självklarhet: att vi hör ihop.