Renoveringar

Nu börjar vi verkligen närma oss målet med den delen av snickeboa där vi vill ha våra verktyg, och det känns så himla bra!

Jag har tömt allt, gått igenom vad som faktiskt ska sparas och vad som bara stått där utan mening. Det är alltid lite av ett projekt i sig, men också skönt när man väl kommer igenom det. Nederdelen av väggarna har jag målat i en mörkgrön färg – samma fina gröna som i örteriet – och planen är att fortsätta med resten av nederdelarna i samma ton. Det ger ett lugnt och enhetligt intryck, precis som jag vill ha det.

Och nu har vi också satt ner foten här hemma… Sönerna har haft en förmåga att bara ställa in saker de inte behöver, lite som ett extra förråd. Men nu är det stopp på det. Vill de förvara något, så får det bli ovanpå, där vi tidigare hade höet. Själva verktygsdelen ska få vara just det – en plats för ordning, överblick och arbetsro.

Det är fortfarande lite kvar att fixa, men känslan börjar verkligen infinna sig nu. Jag börjar bli riktigt nöjd – och det ska bli så skönt att ha en funktionell och trivsam plats att jobba i.

Idag var det dags att ta itu med den där väggen i örteriet som har gett oss huvudbry ända sedan vi började renovera ute i snickeboa. Det är inte vilken renovering som helst – det skiljer över 15 cm från balken i det ena hörnet till den andra! Så vi har bestämt oss för att ta ner hela väggen, sätta upp en ny regel och sedan montera om allt igen.

Först fick vi riva ner den befintliga väggen för att få bort den skevhet som hade uppstått. Det var en ganska smutsig process, men nödvändig för att få en rak och stabil yta att arbeta vidare med. När väggen var nere lade vi in en ny regel för att säkerställa att allt blir plant och rakt från golv till tak.

Parallellellt passade vi på att isolera väggen vid dörren ordentligt. Det är viktigt att få bra isolering där. Väggen vid fönstret isolerar vi på utsidan och det påbörjade vi förra året.

När väggen väl är uppe igen och isolerad är det bara två skåp kvar att bygga innan rummet är helt färdigt. Jag längtar verkligen tills mitt nya arbetsbord kommer på plats! Att kunna stå där och blanda mina egna örter, ha allt inom räckhåll och se ut över min lilla trädgård genom fönstret – det är precis den här typen av projekt som gör hela renoveringen värd allt slit.

Just nu känns det som att vi är väldigt nära målet. Bara lite mer puts och målning, sen kan jag börja inreda och organisera mina örter, torka blad och blanda teer igen.

I dag hade vi bestämt oss för att samlas och ta ett rejält tag med träden på Tobbes tomt. Och när Tobias och Micael jobbar tillsammans – ja då går det verkligen undan! Det är nästan så man inte hinner med att se vad som händer innan nästa träd är bort forslad till vedboden för klyvning.

Vi har ju som mål att hinna så mycket som möjligt under semestrarna, så det gäller att passa på när vi är flera. Killarna tog hand om de stora stockarna medan jag gick efter och tog de mindre grenarna, räfsade och klippte gräsmattan allt eftersom ytorna blev fria. Det är ett sådant där jobb som verkligen känns i kroppen, men också ger så mycket tillbaka när man ser hur det förändras.

Och vi kom riktigt långt i dag! Men det behövs nog några sådana här riktiga ryck till innan hela tomten är fri från träd och sly. Det är ändå något speciellt med att jobba tillsammans så här – det blir både effektivt och trevligt på samma gång.

Det roligaste är nästan hur mycket mer av tomten som nu har kommit fram. Tobbes odling ligger så fint där i hörnet – bäddarna står perfekt, med jämn sol hela dagen och nära till brunnen. Det är verkligen en idealisk plats.

Så jag förstår honom – det första han gör när han kommer hem nu är att gå dit och norpa åt sig ett par solvarma jordgubbar. Det är nog den bästa belöningen man kan få efter allt slit.