Idag fick vi sällskap på promenaden igen, och det börjar nästan bli en liten vana nu. Mao har nämligen börjat följa med oss ut när vi går med hundarna, och hon tycker verkligen om det. Hon sa att vi har så fina leder att gå på här, och att det är något helt annat än i Japan där möjligheterna inte alls är lika stora.
Som vanligt dök Gustav upp i sista stund, högljutt jamande och med bestämda steg – klart han också skulle med. Det blev en så där riktigt mysig promenad, och Mao, som inte är van vid att gå ut med två ganska stora hundar och dessutom en katt i följe, tyckte det hela var väldigt roligt.
Men värmen tog på oss alla idag. Nästan 30 grader, och stackars Gustav flåsade faktiskt mer än hundarna. Det såg nästan lite komiskt ut, men samtidigt var det tydligt att han tyckte det var jobbigt.
Vid ett tillfälle blev Jackpot riktigt bekymrad. Hon gick tätt intill Gustav, nästan klistrad vid hans sida, som om hon ville försäkra sig om att allt var som det skulle. Hon är ju inte van vid att katter flåsar, så det var nog lite oro där. Fina, omtänksamma Jackpot.
En varm men väldigt fin promenad, med ett lite annorlunda men härligt sällskap.
