Att få vara något annat än sig själv för en stund – visst är det en lockande tanke? Dagens skrivuppmaning fick mig att drömma mig bort, upp bland molnen.
Om jag var tvungen att vara ett djur i en vecka, då skulle jag utan tvekan välja att vara en örn. Tänk att få breda ut sina vingar och bara lyfta, känna vinden bära en utan ansträngning. Att sväva högt ovanför landskapet och se världen från ett helt annat perspektiv.
Som örn skulle jag glida fram över skogar och fält, följa kustlinjen och kanske låta blicken vila över Öresunds glittrande vatten. Allt det där vi annars upplever från marken skulle plötsligt öppna sig i ett stort, levande panorama. Små stigar, dolda gläntor och sjöar som blänker som speglar – sådant man kanske aldrig riktigt lägger märke till annars.
Det är något fascinerande med friheten i det. Inga vägar att följa, inga hinder som stoppar en. Bara vinden, riktningen och viljan att utforska.
Samtidigt finns det en stillhet i tanken också. Att sväva högt där uppe, nästan ljudlöst, långt bort från vardagens brus. Bara vara i nuet.
Ja, en vecka som örn hade nog gett både nya perspektiv och en djup känsla av frihet. Kanske hade man kommit tillbaka med lite mer lugn i själen – och en längtan efter att ibland få se världen lite mer från ovan.
