... dina symboler här ...

112. Hopp och lek (141 av 182)

112. Hopp och lek (141 av 182)

Det finns leksaker som verkar helt omöjliga – tills Maja sätter tänderna i dem. Den tunga hundbollen har länge varit hennes stora utmaning. Den rullar långsamt, studsar lite klumpigt, och är så pass stor att ingen annan orkar bära den mer än någon sekund. Men Maja, envis som hon är, har lärt sig knepet.

Maja och Pärla

Vi har lekt mycket med bollen de senaste dagarna. Det är nästan som en liten fotbollsträning här hemma – vi sparkar iväg den och alla hundarna rusar efter i full fart. Ofta blir det rena cirkusen, för ingen får riktigt tag i den. Ingen utom Maja. Hon lyckas, efter en kort brottningsmatch, få ett perfekt grepp och stolta steg joggar hon några meter som om hon bar en trofé.

Maja, Pärla och Jippy

Det lyser i hennes ögon när hon hör att vi ska kasta bollen igen. Det är inte bara leken hon älskar, utan själva kampen – att kämpa lite till, hitta balansen, och vinna varje gång på sitt egna lilla vis.

Maja

Jippy! Håller sig till att leka med mjukispäronet som piper när hon tuggar på den. Den är den enda leksaken Maja och Pärla inte lyckats slita sönder. Så den släpper hon gärna inte ifrån sig.

Jippy

Maja och Pärla

Gården

Jag känner mig verkligen tacksam över att vi har så mycket plats omkring oss. Den gigantiska tomten känns ibland nästan oöverskådlig – det finns alltid något hörn som ropar efter lite omsorg, någon rabatt som vill rensas eller en ny idé som pockar på att få bli verklighet. Samtidigt är det just den här vidden som gör stället så levande.

Maja och Pärla

Just nu är vi hundvakt åt Maja och Pärla igen, och de fyller tomten med sådan livsglädje. Tillsammans med Jippy och Jackpot blir de som ett eget litet fyrbent gäng – de rusar genom gräset, nosar nyfiket bland odlingstunnlarna, utforskar skogsdelen och avslutar med lyckliga språng i den lilla hagen.

Jackpot

Det är något så genuint glädjande med att se dem så fria och nöjda. Deras energi smittar, och varje springtur får platsen att kännas ännu mer som ett paradis – för både människor och djur.

Jippy

323. Uppåt vi ska (134 av 182)

323. Uppåt vi ska (134 av 182)

Vi är hundvakt just nu, och det gör vardagen lite klurig för katterna. Gustav har därför fått lära sig något nytt – att gå upp för en stege! Det är en tillfällig lösning tills vi bygger en riktig kattstege. Han var så rädd att hela stegen vibrerade. Först var han tveksam, men nu klättrar han allt modigare, tass för tass, mot vårat sovrum där han får ha lugn och ro. 

Här är lite lösningar jag har hittat på nätet och det blir så här jag kommer att göra längst väggen.