... dina symboler här ...

Gurkmeja Ananas Smoothie

Dag 3 och vi fortsätter med en färgsprakande energiboost: Gurkmeja Ananas Smoothie. Här möts söt ananas och varm gurkmeja i en gyllene blandning som både piggar upp och känns snäll mot kroppen.

Ingredienser
1,5 dl  osötad kokosmjölk eller nötmjölk
1.2 dl  ananas
2,3 dl  osötad, fet grekisk yoghurt 
1 msk kokosfett
1 msk linfrön eller chiafrön
1/2 tsk malen ingefära
1 tsk malen gurkmeja
en nypa svartpeppar

Nördig notering: en nypa svartpeppar hjälper till att öka upptaget av den aktiva antiinflammatoriska föreningen i gurkmeja (kallad curcumin) med så mycket som 2000 %.

Jordgubbs Mojito-Smoothie

Idag är det dag 2 i vår smoothie utmaning och vi bjuder på något riktigt fräscht: Jordgubbs Mojito-Smoothie. En svalkande och uppiggande blandning av söta jordgubbar, frisk lime och en hint av mynta – som sommar i ett glas!

Ingredienser
1,5 dl   osötad kokosmjölk eller nötmjölk
2,3 dl  osötad, fet grekisk yoghurt 
0,6 dl  färsk mynta
1.2 dl   frysta jordgubbar
2 msk chiafrön
1 msk kokosnötsmör

Nördigt tips: chiafrön är en betydande källa till både fett och fiber. Bara 2 msk innehåller runt 7 gram fiber som hjälper dig att känna dig mätt!

Vanilj Kokos Latte Smoothie

Idag drar vi igång vår 5-dagars smoothieutmaning – och först ut är en riktigt krämig favorit: Vanilj Kokos Latte Smoothie. En härlig mix av mjuk vanilj, fyllig kokos och en hint av kaffe som ger både energi och njutning. Perfekt start på dagen eller som en lyxig paus!

Ingredienser
1,4 dl bryggt kaffe, avsvalnat
1,5 dl osötad kokos- eller nötmjölk 
25–30 g vaniljproteinpulver 
2 msk kokosolja
1 msk chiafrön
1/2  banan

Nördigt tips: havremjölk har oftast mycket mer stärkelse än nötmjölk. Bara  283 g havremjölk innehåller ungefär 20 gram stärkelse, vilket gör det till ett mindre bra alternativ om du är känslig mot kolhydrater.

Fermenterad Rallaros

I dag upptäckte jag att rallarrosen blommar nere i den lilla hagen, och då kunde jag inte låta bli – det fick bli en ny omgång fermenterad rallarros, eller Ivan Chai som det också kallas.

Jag gjorde det förra året och blev verkligen förtjust i smaken. Ett så mjukt och runt te, nästan lite honungsaktigt, och helt utan koffein. Perfekt att dricka på kvällen när man vill varva ner.

Så i dag passade jag på att plocka lite extra. Det känns som ett sådant där tillfälle man inte vill missa, för rallarrosen står ju inte i blom hur länge som helst. Dessutom är det något speciellt med att gå där och plocka i stillheten, med bina surrande runt omkring.

Fermenterad rallaros

I år tänker jag experimentera lite mer. Jag vill prova att blanda in olika blommor och kanske även lite frukt för att få fram nya smaker. Tanken är att skapa ett riktigt milt kvällste – något som både doftar gott och känns lugnande att dricka innan läggdags.

Nu ska bladen bara få vila och fermentera i lugn och ro – och jag ser redan fram emot att få smaka resultatet.

När rabarberkakan blev… kål?

Jag gick ut i trädgården med den där självsäkra känslan man får när man tänker: “Nu ska jag göra något riktigt gott.” Rabarberkaka. En klassiker. En trygghet. En kaka som aldrig sviker.

Trodde jag.

Jag drog upp några fina stjälkar, bar dem in som om jag bar hem en skatt, och började skiva dem med den där kock-attityden som bara kommer när man är ensam i köket och ingen ser ens övermod. Allt kändes rätt. Allt såg rätt ut. Allt luktade… ja, rabarber.

Men när jag smakade en liten bit rå rabarber, sådär som man gör för att känna hur mycket socker som behövs, hände det. En smak som inte borde finnas i närheten av bakning. En smak som hör hemma i kåldolmar, inte i en sommarkaka.

Rabarbern smakade kål.

Inte lite heller. Inte en subtil ton. Nej, det var som om hela plantan hade gått på kurs hos vitkålen och kommit hem med diplom.

Jag stod där i köket och stirrade på stjälken som om den personligen förrått mig. Jag hade tänkt mig en ljuvlig, syrlig kaka. Istället stod jag med ingredienserna till något som lät som ett experiment från “Sveriges Mästerkock: Vegetariska Missförstånd.”

Jag provade att koka den. Jag provade att sockra den. Jag provade att prata vänligt med den. Inget hjälpte. Kålen var kvar. Den hade flyttat in. Den hade hyrt rum. Den hade inga planer på att flytta.

Till slut gav jag upp och slängde dem, jag har rabarber på andra ställen som jag röjde fram.

Rabarber

Gamla plantor, sena skördar, gröna sorter eller en stressad växt kan ge stjälkar som drar mer åt grönsak än dessert. Det är inget fel – bara naturens variationer som råkar hamna i vår skål.

Men även en kål-rabarber går att rädda. Med citron, lite socker, jordgubbar eller en stund i ugnen förvandlas den igen till något mjukt och gott.

Det blev till sist två formar med jättegod rabarberkaka. En form hamnade direkt hos Micael och Mao med gäster och den andra delade vi med Tobias.

Rabarerkaka