... dina symboler här ...

resa

16) With a famous backdrop

av

Ibland får jag den där välbekanta kliande känslan i fingrarna — suget efter en ny fotoutmaning. Ni vet, när idéerna börjar bubbla och man nästan hör kameran ropa från hyllan.

Och precis så var det nu. Jag var så redo att dra igång något nytt, något temabaserat, något som fångar vardagen på det där sättet jag älskar. Kanske en färgutmaning. Kanske “en dag i livet”. Kanske något helt annat. Men så gjorde jag misstaget att titta igenom mina gamla projekt. Och där låg det. Mitt självporträttsprojekt. Startat 2013. Halvklart. Halvvägs. Halvglömt. Det är nästan komiskt hur tiden springer ifrån en. Jag minns hur peppad jag var när jag började — hur jag ville dokumentera mig själv genom åren, inte som perfekta porträtt utan som små glimtar av livet. Vardag, känslor, årstider, förändring.

Och nu, tretton år senare, står jag här och inser att jag inte ens är i närheten av klar. 

Men vet ni vad? Det känns inte som ett misslyckande. Det känns mer som en påminnelse.

En påminnelse om att vissa projekt inte har en deadline. Att vissa idéer får vila, mogna, växa. Att man ibland måste gå ett varv runt solen (eller tretton) innan man hittar tillbaka.

Så ja — jag är fortfarande sugen på en ny fotoutmaning. Men först ska jag damma av mitt gamla självporträttsprojekt. Inte för att “bli klar”, utan för att jag faktiskt saknar det. Och kanske är det just där inspirationen till nästa utmaning kommer att födas.

Vardagen fortsätter. Kameran också. Och jag med den.

Kula lumpo Malaysia

Efter några fantastiska dagar i Japan, där vi firade Micael och Maos vackra bröllop, kändes det lite väl långt att resa hela vägen hem till Sverige direkt. Så Claes-Olof och jag bestämde oss för att ta en liten omväg – en mellanlandning i Malaysia! Tobias hade åkt hem i förväg.

Här står vi framför de ikoniska Petronas Twin Towers i Kuala Lumpur, och det var verkligen något alldeles extra att se dem i verkligheten. De glittrade mot kvällshimlen och kändes nästan overkliga i sin höjd och elegans. Staden pulserade av liv, dofter och ljud – en helt annan energi än lugnet i Japan, men lika fascinerande på sitt sätt.

Kula lumpo Malaysia

83. Förbindelse (113 av 182)

av

Trogir bro

I Trogir sprang jag på något helt oväntat – en bro i järn som nästan såg ut som om den vore byggd av sand. Den hade sittplatser längs kanterna och mitt i allt fanns en cirkel spänd med nät. Där kunde man, om man var tillräckligt modig, kliva ut och balansera rakt över tomrummet.

Trogir bro

Det kändes nästan som att arkitekterna tänkt skapa ett litet äventyr mitt i vardagen. För mig blev det det snyggaste bo, eller rättare sagt den mest spektakulära bro, jag någonsin har sett – mer som ett konstverk än bara en passage från A till B.

Trogir bro

312. Trängsel (112 av 182)

av

Split

Mitt i Split – precis där kullerstenarna möter brusande turistströmmar och varje café är fullt av röster från hela världen – dyker ett brudpar upp, helt klädda för fest. De har valt att fotografera sig just här, bland shoppingpåsar, flipflops, och guidernas pratsamma grupper. Lite udda, men hur charmigt är det inte ändå? Bruden ler mot kameran, medan någon klämmer sig förbi med en glass i handen. Man undrar om de ses som exotiska inslag eller om de bara smälter in i virrvarret – för dagen är vardag för oss besökare, men deras är nog början på något stort. Så kan stadens kaos bli kuliss till bröllopsminnen – mitt i all trängsel och solsken!

Split

327. Utomlands (110 av 182)

av

Trogir
I år gick resan till Trogir i Kroatien – och när lusten att upptäcka mer tog över blev det även en tur över gränsen tillBosnien och Mostar. Det blev dagar fyllda av vatten, stenstad, och möten med Europas historia.

Det finns nåt särskilt med Trogir, denna medeltida lilla stad som vilar på sin ö mellan fastlandet och Čiovo. Mornarna börjar ofta med en promenad längs kajen, lite kaffe på uteservering, och så förstås, upptäcktsfärd bland de trånga gatstenarna och kyrktornen. Solen bränner men havet svalkar, och överallt finns doft av grillad fisk och tvätt som torkar på balkonger.

Mostar
En dag bestämde vi oss: Nu blir det Bosnien! Vägen från Trogir slingrar sig genom gröna dalmatiska berg, över gränsen och in i ett landskap där floden Neretva blänker turkost i solen. Så småningom dyker Mostar upp – och där står den legendariska bron Stari Most, en plats som bär lika mycket skönhet som sår av historien.

Att strosa i Mostar är som att kliva in i en annan värld. Här blandas öst och väst, minareter och kyrktorn, och restauranger med bosniska specialiteter kryper tätt intill flodens strand. Vi åt cevapi och burek till lunch och lät blicken vandra över stenhusen med kulhål från 90-talet – ett påminnelse om att resor inte bara handlar om fina utsikter, utan också om att känna av platsernas berättelser.

Kravice vattenfall
Kravica vattenfall låg också på vår rutt – en oas där man kunde doppa fötterna och lyssna på vattnets brus, innan vi vände tillbaka mot Trogirs lugna kvällsljus. Dagarna i Kroatien och Bosnien blev en blandning av bad, vandringar och små samtal på marknader och tågstationer

39. Cyklist (179 av 183)

av

39. Cyklist (179 av 183)

Det var betydligt mer folk ute i Gdansk och det var mysigt att se så mycket barn som var ute i parkerna.  Även ungdomarna verkade vara mer ute. Sen var det väldigt mycket turister från norden här  och det är väl för att det är så billigt att resa vissa dagar.

20241011_094148[1]