182 Foto 2026

Sitter på jobbet med kaffekoppen och gör nya taggar till föreningarna.

Morgonens frukost på jobbet låg inbäddad i trolsk dimma. Mauro och jag stod där i det mjuka ljuset, och man känner nu hur hösten försiktigt börjar smyga sig på.

Maja och Pärla har åkt hem, och plötsligt kan han röra sig fritt i huset som den kung han anser sig vara. Han har ju varit den som haft lättast för att tassa uppför rampen och smita in i sovrummet — men ändå har han gått runt och varit super sur, som om hela världen varit emot honom.

Under tiden har Chillan och Amor mest ryckt på axlarna åt dramat. Så länge de får mat och har ett hörn där de kan vara i fred, är livet i princip perfekt.

Men Gustav? Han firar sin nyvunna frihet som om han just återtagit sin tron.

Hundarna leker så fantastiskt fint ihop — som om de känt varandra i evigheter. Nu är det bara två dagar kvar innan de åker hem igen, och det känns helt otroligt hur fort tiden har gått. Man hinner knappt blinka innan ännu en lekstund, ännu ett skratt och ännu en lycklig rusning över gräset är förbi.

Idag hittade vi Majas älsklingsboll – den där tunga gröna som hon alltid försöker få grepp om. Svår att lyfta, ännu svårare att springa iväg med… men oj vad lycklig hon blev när hon såg den igen.