Claes‑Olof hade bestämt sig: nu skulle vi se platsen där de spelade in den berömda Walk of Shame‑scenen i Game of Thrones. Det roliga är att när vi stod på marknaden dagen innan, så var trappan bokstavligen precis bredvid oss. Hade vi bara tittat åt höger hade vi sett den direkt – men så är det väl ofta, att man är närmare än man tror utan att veta om det.
Dagen därpå gick vi dit, och jag blev faktiskt förvånad över hur kort trappan är i verkligheten. I serien känns den oändlig, som ett helt liv av skam och dramatik i stenform. Men filmens magi gör sitt: vinklar, klippning och ljud bygger en värld som är mycket större än platsen själv.
Game of Thrones är ju otroligt vackert inspelad – ljuset, miljöerna, detaljerna – men den är lite för våldsam för min smak. Jag kan absolut tänka mig att se om den, men då skulle jag spola förbi de mest brutala scenerna. Det är ju ändå miljöerna jag älskar mest.
Nu har vi dessutom varit på de flesta platser där serien spelats in, och det ger en extra dimension. Särskilt eftersom vi själva brukar städa efter filminspelningar. Det är något speciellt med att se en färdig film och veta hur det luktar bakom kulisserna, hur det ser ut innan teamet kommer, och hur det känns när man går därifrån efteråt. Det har blivit ett helt gäng filmer och serier genom åren – och varje gång är det lika roligt att sedan se resultatet på skärmen.
