I dag är jag riktigt uggen och vill helst bara krypa ner framför en brasa. Det är fint väder, men ganska kallt ute. Gubben har plockat in det sista från uteplatsen, så nu känns det verkligen som att hösten är här på allvar.
Lill-polarn tyckte också att det började bli kallt och önskade sig en tjock tröja och ett par varma byxor, så han slipper frysa om ändalykten i vinter.
Jag tänkte tända vedspisen i dag och behövde hämta in mer ved. Lill-polarn ville absolut hjälpa till – “de små bitarna till vedspisen är ju inte så tunga!” sa han och tog två i taget med största allvar.
Jag fyllde mina Ikea-kassar med ved och började stapla upp i vardagsrummet. När jag var nästan klar slog det mig att Lill-polarn fortfarande inte hade kommit in?
Då hörde jag honom utifrån:
– Oj, denna biten är bara helt perfekt! Om jag bara orkar…
– Neeej! Stopp! Lill-polarn, du kan inte ta bitarna i mitten!
– Men den här är perfekt! Kolla!
– Ja, den är jättefin, men tar du den kommer vi så småningom få ett vedträ som tycker väldigt mycket om bullar!
Han tystnade en stund, sen lyste han upp:
– Titta, titta! De vedträna högst upp hade jag missat – de är ju superbra! Dem tar vi!
Ja, ordning och reda på vedhögen blev det nog inte riktigt… men varmt och gott framför brasan – det blev det i alla fall.
