tips

Jag gjorde de här korten för att jag var helt säker på att oktober skulle vara lika seg som vanligt. Planen var att ha en reserv av små aktiviteter när tristessen slog till. Problemet är bara att tristessen aldrig riktigt dök upp.

Istället har jag haft så mycket på gång att jag ibland undrat när jag egentligen skulle hinna med alla korten också. Det har varit utflykter, projekt, fotografering, idéer och en massa annat som fyllt dagarna.

Så om korten var tänkta som en räddning för en långsam månad blev resultatet nästan det motsatta. Men kanske fungerade de ändå precis som de skulle. De fick mig att leta efter roliga saker att göra, och plötsligt fanns de överallt.

Och vet ni vad? Trots att oktober varit allt annat än händelselös kommer jag nog att göra en ny omgång kort nästa år. Inte för att jag behöver dem, utan för att de gör månaden lite roligare.

Jag går och funderar på att ta en naturplockardag i dag. En sådan där stillsam runda där man letar efter vackra små detaljer att ta med hem — en gren med fin form, ett löv som nästan glöder, kanske något mossigt som kan bli en dekoration senare.

Men samtidigt lockar min nya kamera. Den ligger där och liksom viskar att det är dags att lära känna den ordentligt. Jag märker hur tankarna glider mer åt fotograferandet än själva plocket. Kanske blir det mest en dag där jag samlar naturmaterial via linsen, testar inställningar, följer ljuset och ser vad kameran kan göra.

Och skulle jag råka hitta något riktigt dekorativt när jag är ute, något som känns som ett litet fynd, då får det förstås följa med hem. Men det är skönt att låta dagen vara öppen — att låta kameran styra lite, och naturen resten.

Det är fint att få känna att man inte måste välja. I dag får det bli en mjuk kombination av båda, precis som det faller sig.

I dag var jag så vråltrött att jag totalt missade att göra matinventeringen. Suck. Det är egentligen något jag absolut måste göra — det var ett bra tag sedan sist, och jag vill ha det gjort innan november kommer smygande med sina ljusslingor och sin Noventstämning.

Men ibland blir det bara inte som man tänkt. Man går runt och gör det man måste, men hjärnan är som en seg kola och kroppen känns som om den går på halvfart. Och då faller vissa saker mellan stolarna, även sådant som är viktigt för att få ordning inför nästa månad.

Så… matinventeringen får vänta till imorgon. Jag tänker inte pressa mig i kväll. Ibland får man helt enkelt acceptera att tröttheten vann dagens runda — och ta nya tag när man vaknar med lite mer ork.