När jag kom hem idag hade Lill-polarn fixat fika. Jag måste erkänna att jag blev lite misstänksam – det brukar ju sällan ske helt utan anledning – men allt såg oväntat normalt ut. Så jag slog mig ner med en kopp kaffe och njöt av lugnet.
Även Shakira och katterna verkade ovanligt trötta. Shakira, som annars brukar rusa ut direkt, låg helt utslagen på sin filt, och katterna jamade inte ens om mat. Det borde ha varit en varningssignal …
— “Hoppa Bettan! Hoppa!” hörde jag plötsligt från matsalen.
När jag gick bort för att titta såg jag hur Lill-polarn försökte få den lilla nyinköpta kospeljfiguren att hoppa över bordskanten.
— “Lill-polarn, hon vill nog vara där,” sa jag försiktigt.
— “Men hon har ju hoppat hela dagen på övervåningen och tyckte det var jättekul! Speciellt när papperstussarna yrde som små rosa bollar.”
Jag hajade till.
— “Vaa? Vilka rosa bollar?”
Och då gick det upp för mig. Undra på att Shakira och katterna var trötta! Hela övervåningen var täckt av hopknycklade rosa dasspappersbitar! Vi hade ju köpt nytt toapapper häromdagen – såklart att Lill-polarn tyckte det var “perfekt hopphöjdsmaterial” för Bettan.
Så resten av kvällen fick han ägna åt att städa.
Och någon bulle till fikat?
Nej, inte idag. Bullstop för Lill-polarn!
