Det finns bilder som bara får en att le, som när Mao tar selfies med brudparet hör verkligen dit. Det är något så otroligt charmigt i hur avslappnade och lyckliga de ser ut — som om kameran inte ens är där, bara glädjen.
Jag är alltid lika imponerad över hur bra deras selfies blir. Perfekt ljus, perfekt vinkel, perfekt känsla. Mina egna? Bedrövliga. Jag förstår inte hur de gör — hur de lyckas fånga både sig själva och stämningen i ett enda klick, medan jag mest lyckas få konstiga vinklar och halvslutna ögon.
