Morgonen började med ett oväntat brandlarm. Jag stod som vanligt och spolade väggarna i en av hallarna, något jag gjort i många år utan minsta problem. Men idag tyckte brandvarnaren tydligen annorlunda. Kanske stod jag där lite för länge, kanske blev ångan helt enkelt för tät. Plötsligt fylldes huset av det genomträngande tjutet och all morgonro försvann på några sekunder.
Det märkliga med sådana händelser är inte själva larmet utan hur luften går ur en efteråt. När tystnaden väl lagt sig fanns den där trötta känslan kvar, som om någon dragit ur kontakten till dagens energi.
Så istället för att låta mig nedslås har jag bestämt mig för en betydligt trevligare räddningsaktion: en loppisrunda i Mölnlycke. Det finns få saker som är lika avkopplande som att strosa mellan hyllor fyllda med gamla ting, leta efter vackra glasburkar, udda köksredskap eller kanske någon bortglömd skatt med en historia att berätta.
Ibland hittar man något man länge sökt efter. Ibland hittar man ingenting alls. Men nästan alltid kommer man hem med ny inspiration och ett lugnare sinne än när man gav sig iväg.
Så nu lämnar jag morgonens brandlarm bakom mig och ger mig ut på skattsafari. Förhoppningsvis väntar det något betydligt trevligare än tjutande brandvarnare på andra sidan dagen.
