Dagens skrivuppmaning: Vilket är ett litet ögonblick från ditt förflutna som du fortfarande tänker på år senare?
Vissa minnen bleknar med åren, medan andra behåller sina färger nästan som om de hände igår. Ett sådant minne är från när jag och min bror fick bo hos vår storasyster medan våra föräldrar var i Tyskland.
Hon är femton år äldre än jag, och på den tiden kändes hon nästan vuxen på riktigt, med eget hem och ett liv som verkade väldigt spännande. Hon och Terje tog hand om oss under några dagar, och för mig blev det ett litet äventyr som jag fortfarande minns med värme.
Vi hade så roligt tillsammans. En dag målade vi varandras ansikten och skrattade åt resultaten. Färger hamnade lite överallt, och vi tyckte förstås att vi såg fantastiska ut. Det var den där sortens lek som får tiden att försvinna utan att man märker det.
Terje var alltid med på våra upptåg. Han busade med oss och jagade oss runt i lägenheten medan vi tjöt av skratt. Det bästa gömstället var deras stora säng. Den hade en öppning i mitten undertill som nästan kändes som en tunnel. Vi kröp in och ut där gång på gång medan jakten fortsatte. För oss var det inte bara en säng, utan en hemlig gång, ett fort och en äventyrsvärld på samma gång.
När jag tänker tillbaka idag är det inte de stora händelserna jag minns tydligast. Det är skratten, känslan av att vara omhändertagen och alla de där små ögonblicken som gjorde att man kände sig älskad och välkommen.
Det är märkligt hur vissa stunder från barndomen stannar kvar genom hela livet. Ett målat ansikte, en lekfull jakt genom en lägenhet och en tunnel under en säng räcker för att väcka ett helt hav av minnen.
Upptäck mer från
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.